Sparrisen

"Lilla sparrisen är smal och gänglig med ofta platt bröstkorg och inte särskilt imponerande muskler på armar och ben. Ansiktsdragen är ofta samlade ganska tätt och hakan är smal. Hela barnet är finlemmat, för att inte säga direkt  magert.  Lilla Sparrisen har ofta sömnbekymmer eller i varje fall insomningssvårigheter. Hon kan vända och vrida på sig i evigheter och klaga på än det ena än det andra. Sparrisen vaknar ibland svårt sur och kan vara tyst länge. Aptiten är bedrövlig, särskilt de första åren. Sparrisen håller sig vid liv, mer är det knappt./.../ Sparrisen ägnar sig åt någon sorts ointresserad påfyllning av bränsle bara. Hon anser att hungern, när den väl uppstår, ska stillas ögonblickligen. /.../ Sparrisen talar sällan med stora bokstäver och har ett stort behov av att få vara ifred". (ur Barnaboken av Anna Wahlgren)

Nu säger hon förvisso att den bestående kroppstypen visar sig först i treårsåldern. Men hej, jag skulle säga att vår lilla Ava är en liten Sparris, än så länge i vart fall. Om hon fortsätter att var det kommer hon dessutom vara "påfallande intellektuellt avancerad, vetgirig och minnesgod, konstruktiv i sina tankebanor och teoretiskt lagd".

Fattas bara med såna föräldrar.