Jag är sjukskriven för utmattningssyndrom. Häromdagen klarade jag inte av något annat än att ligga i sängen. Och då hade jag barnen hemma. Jag orkade inte leka, inte läsa, inte ens kliva ur sängen Jag klarar inte av att åka buss. Eller tåg. Jag har svårt för offentliga miljöer med mycket folk. Är otroligt ljudkänslig och väldigt väldigt trött. Andra dagar orkar jag lite mer. En promenad. Leka lite med barnen efter förskolan. Har varit hemma i tre veckor snart. Jag misstänker att detta kommer att ta tid. Jag räknar med 6 -12 mån. Allt annat är bonus. Jobbet var inte svårt att släppa, jag träffade en bra läkare som sjukskrev mig två månader direkt, det gav mig den tiden jag behövde för att kunna släppa. Nu när jag väl gjort det kan jag för mitt liv inte förstå hur jag orkat. Om min kropp mått så här hela tiden, haft så här lite energi. Hur har jag lyckats lämna barn, jobba en hel dag, shoppa på lunchen, leda styrelsemöten och ta hand om min familj? Nä. För att klara av det har jag varit tvungen att stänga av. Helt. För att inte höra hur hela mitt väsen har vrålat åt mig att sluta. Att stanna upp. Att känna efter. Jag måste börja lyssna nu. Jag ska börja lyssna nu.
