måndag 10 september 2018

Nagelbitarvalet öppnar upp för nya möjligheter

Det är ännu inte klart vilka som kommer att styra Sverige framöver. Valet är som en riktig Hollywood produktion med spänning  långt utöver det vanliga. Även om det inte är klart än och MP kanske fortfarande riskerar att åka ut riksdagen (hoppas, hoppas inte) när man räknat alla förtidsröster, så måste jag ändå säga att jag är glad och tacksam över att SD inte fick fler röster än de fick. Det pratades om 20-30 % och de ser ut att landa under 20-strecket. De går dock starkt framåt, men inte alls i den omfattning som de hoppats på. Det är jag väldigt glad över. Sen ligger de traditionella blocken ruskigt jämnt. Det kommer bli väldigt intressant att se hur detta kommer att landa, för den bestående känslan så här dagen efter valet är att behöver växa fram något nytt. 

De etablerade partierna pratar på samma sätt, på samma "politiker sätt." Jimmie Åkesson pratar på ett annat sätt. På ett sätt som känns nytt, kanske inte så fräscht (när man vet deras bakgrund) men ändå. Jag tror det svenska folket suktar efter något nytt, nåt annat, nåt annorlunda. Jag tror det kan förklara Reinfeldts storhetstid också, han stod för något som bröt mot den traditionella bilden av de etablerade partierna. 

Vi behöver således något nytt. Ett nytt sätt att föra politik, ett nytt sätt att samtala och styra. Jag tänkte inför valet, när MP svikit väljarna i hjärtefrågor som migration, och sossarnas oförmåga att förnya sig, att nu blir det vänsterns val. Vänstern hade världens chans att göra ett riktigt, riktigt bra val. De gjorde förvisso ett bra val, men inte så bra som de hade möjlighet till. De hänvisas till som extrema, och kopplingar till kommunism ligger dem i fatet, därför tvekar de som redan röstar åt vänster att gå hela vägen ut till vänsterpartiet.

Så här öppnas upp en möjlighet för ett nytt parti. Miljöpartiet kan inte livnära sig på klimatfrågan längre, för den är så högt upp på agendan att alla partier måste driva en aktiv klimatpolitik. Socialdemokraterna har rört sig lite för långt till höger (för traditionella vänsterväljare)och vänstern upplevs som lite för extremt. För hör och häpna, sossarna tappar lika många om inte fler väljare till SD än moderaterna. Det är väldigt märkligt med tanke på hur höger de är, som sosse måste ju värderingarna gått åt solidaritet och ett samhälle för alla tidigare. 

Så det öppnas som en spricka, en spricka som egentligen inte följer blockpartierna. Det öppnas upp en möjlighet för ett parti som inte går att placera på höger-vänster skalan. Nu är tiden att starta ett parti som blandar och ger. Som kan tala till folket på ett sätt som både är och känns nytt, som kan visa och kommunicera en framtidsbild som folk vill ha och som framför allt visar den gyllene vägen dit. Ett parti som är genuint och äkta och som talar till människors hjärta. Som visar på en väg och värderingar som baserar sig på kärlek, respekt och omsorg om alla människor och djur och natur. Det är dags att ge Sverige en ny väg framåt. 

 

söndag 9 september 2018

En ny början

Jag har precis varit och röstat i detta ödesmättade val. Domedagsprofetiorna har varit många, liksom uppmaningarna att inte rösta SD. Tyvärr har även idiotförklaringarna haglat över de som förväntas välja SD. Vilket kan komma att bli ett ödesdigert misstag- Alla SD väljare är inte dumma i huvudet, alla är inte rasister, alla är dock fortfarande människor med känslor och kommer garanterat inte skifta åsikt när någon kallar dem dumma i huvudet. Tvärtom.

Det är heller inte konstigt att de väljer att blunda för viss saker som för oss andra är rätt uppenbara, som de nazistiska rötterna. Jag väljer aktivt att blunda för flera andra faktum i mitt liv. När jag vet vad jag borde göra (röra på mig, äta hälsosamt, sova mer) så gör jag ändå tvärtom. Det gör inte mig dum i huvudet heller, det gör mig mänsklig.

Men den där gnagande oron jag känt, även om jag försökt att inte fokusera så mycket på SD, eftersom jag tror att all energi de får av oss gynnar dem, har tidvis varit svår att värja sig emot.  Den har liksom krupit in under skinnet.

Men trots allt detta, trots allt hat som öppet visas på gator och torg, trots oron för liknelser vid nazi-Tyskland, så känner jag nu hopp. När jag gick över fältet efter att jag lagt min röst, kände jag hur det liksom låg kärlek i luften. Oron var som bortblåst. Det här kommer inte innebära slutet för Sverige som en öppen stat, det här kommer innebära en ny början. Den kommer kanske inte synas tydligt i början, det kommer kanske vara kaos, men det kommer att växa fram något nytt. Något ännu bättre ur detta. Det ligger i luften.