Jag älskar att kura skymning och har sällan missat chansen att fika i skymningen den här julen. Häromdagen laddade vi kakfatet och Narnia - den gamla tecknade versionen från 1979. Jag köpte den till tjejerna i julklapp.Jag minns den som helt magisk från min egen barndom. Jag var lite rädd att den skulle vara lite för spännande, men det gick finemangs och var mycket uppskattat av alla inblandade. Men bilderna i mitt huvud stämde inte riktigt överens med bilderna i filmen.
I år blev det en lite annorlunda jul. Vi har ju haft samma körschema i alla år. Tomten knackade på redan vid nio rycket till allas stora förtjusning och vår lilla familj åt sedan jullunch alldeles själva för första gången nånsin. I pyjamas. Innan dess hade vi fikat till sista avsnitten av adventskalendern. Sen for vi till kusinerna i staaaan (som Ava stolt deklarerat för alla som undrat och alla som inte undrat hur vi ska fira jul) kolla Kalle, delade ut paket och åt julbord. Kom väl hem runt tio tror jag, med två sovande barn i baksätet. Ava vaknade dock till och skulle prompt äta kvällsmat trots att hon var så trött att hon liksom fyllesurrade. Höken och jag varvade sen ner i soffan med lite julgodis och TV. Så det vart sent. När jag vaknade upp på juldagen kändes det som jag festat i en vecka trots att det enda alkoholhaltiga jag drack var en liten glögg. Lite sliten med andra ord. Men ack så mysigt och värt det. Det är ju bara jul en gång om året ❤
Håkan är väldigt duktig att hitta på saker till min julstrumpa. I år fick jag ett lökjärn (som jag velat ha ett tag) och en minifinbubbel till vår förlovningsdag (7 år vart det på julafton). Han fick sin strumpa dyngfull i choklad (som vi hade hemna).
Jag brukar ju lägga upp årets julkort lagom till julafton. Men då hittade jag i get, alla julkort gick åt i år och räckte ändå inte till alla vi ville skicka till. (Så kom ihåg att beställa minst 30 kort nästa år) Men här kommer årets julkort. I år var det Juni som gladeligen ställde upp i tomteklänning och Ava som surade en smula och vägrade. Balans mina vänner, balans.
En riktigt god jul önskar jag er! Jag önskar er glögg och klappar och hjärtan till bredden fyllda med glädje, kärlek och frid ❤ Ta hand om varandra, stanna upp och njut av stunden. Puss och kram!
Vi har till stora delar varit sjuka de senaste veckorna. Men lite julande har vi förstås hunnit med. Vi har äntligen haft julpyssel i lokalen, nåt jag velat länge. Vi har haft kompisar över på adventsfika (Typ första officiella gästerna, de fick köpefika, jag jobbar på att lära mig fuska och ta det med ro) vi har även firat lilla julafton med bror och kusiner plus mamma och mojsan. Det gick också bra, även om jag blev väldigt trött. Sen har vi haft lite snö från och till och åkt lite i backen. Jag har även gjort min första egna pepparkaksdeg och håller på att lära mig baka mördegskakor. Kul! Men vi julpynta utan att storstäda, vi har inte rensat som vi skulle innan julen åkte upp och det blir ingen uppesittarkväll i år. Men vet.ni vad, det blir jul.ändå! Det är ju huvudsaken. Min inställning är att allt går att göra, jag måste bara göra det smart, på.mitt sätt, så jag håller. Ett tips så här i slutspurten är att att ta micropauser och välja bort det tråkiga (Typ städa). Ett ex är när jag gräddade lussebullar. Då bullarna var i ugnen låg jag på min yoga madrass i köket och djupandades. Det är såna små stunder jag måste lära mig att hitta i vardagen. För balans varje dag. Sen läste jag ett bra citat.
Julen finns inte under granen, den finns i hjärtat.
Igår kom första riktiga snön, som ligger kvar. I förmiddags kom det lite till så nu har det gjorts snöänglar, druckit varm choklad med grädde och premiäråkts snow racer. Kul! Hoppas på mer av denna vara i vinter.
I lördags lyckades jag med nåt stort. Först var jag på Junis gympa avslutning. Sen tog Juni och jag kollektiva färdmedel till spentrum och shoppade julklänningar, fikade och köpte kalaspresenter. Sen tog vi bussen hem. Och sen hörni - trumvirvel - gick jag ut och åt på byn! På kvällstid! Eller ja, jag var väl hemma vid sju, skittrött. Men det gick fint! Visst kändes det, men det gick! Och jag var inte helt paj dan därpå. Goooood things!
Jag hade egentligen tänkt lägga ris på själva staketet, eller vad man ska kalla den där vita halva träväggen. Men jag löste aldrig hur jag skulle surra fast det, så det vart en girlang istället. Såg ett par rejäla granrusker i skogen för ett tag sen. När jag väl skulle hämta dem så hade barnen tagit dem till kojor. Jag hade inte hjärta att ta barnens ruskor, även om kojan rasat. Nä, nån måtta får det vara på julivern. Men så gick jag rakt på en stor hög med granrusker bara några minuter senare. De avverkade skog förra vintern, undrar om det var därifrån. Perfekt kapade granrusker med vackert häng. Min lyckliga stjärna blinkade till igen. Jag blir som bekant löjligt glad av gran. Och ris. Och att slippa bryta grenar. Så jag tackar ödmjukast för denna fina skatt. Se så fint det blev med lite snö på! Nu har jag beställt droppslinga som ska få lysa upp denna skönhet i vinter. Can't wait!
Jag kaskadkräks lite inlägg nu för att komma ihåg vad tusan vi gjort denna höst. Det är väl lite same old same old. Kalas, slottsparken, lite frost och lite skogstur. Men jag har varit på mitt första barnkalas sen kraschen! Det är inte illa pinkat. Ava har fixat håret alldels själv. Urtjusigt tycker jag.
Vår yngsta lilla juvel har ju stundtals väldiga problem med hur kläder beter sig. Korviga strumpor, knöliga byxor, taskiga muddar göra sig icke besvär . Då flyger kläder och skor all världens väg . Gärna när man precis lockat, truga och bockat och bugat så att man preciiiis är klar. Så får man börja om från början. Tålamodsprövande? Skoja inte.
Så. I till vinterkampen har tösabiten fått välja overall själv. Hör och häpna. Hon satte på den alldeles själv utan utbrott. Hurra! Nyhetens behag eller en ny rutin? Det får framtiden utvisa. Jag firar alla små segrar 😉
I början av oktober var vi och firade svägerskans födelsedag i deras stuga i Årsta havsbad. Vi hade turen att få se vad vi tror är en havsörn vid vattnet på morgonen. Fantastiskt fint att få ses och att få hänga vid vatten en stund.
För några veckor sedan plåtade vi lägenheten för att vara redo när vi väl hittar ett annat boende. Det har vi varit på väg att göra i säkert två år. Så blev det då äntligen av. Jag överjobbade nog det hela en smula. Vi hade kunnat ha visning, så fint var det. Men jag är lite besviken att det inte syns på bilderna. Jag har ju till viss del hånat detalj och stylingbilder. Men några stämningsbilder vill man ju ha. Så är det ju. Så jag delar några av mina mobilbilder. Lägenheten finns på fastighetsbyråns "På gång". Det var mycket jobb och det tog mycket energi men det var helt fantastiskt att glida runt i en så välstädad och renplockad lägenhet sen. När alla ljusen var tända och jag bara väntade på fotografen satt jag själv som ett tänt ljus i soffan och bara njöt. Det händer ju aldrig att det är så städat överallt samtidigt så länge. Wonderful!
