Strömfel

Det är nåt slags fel på vårt modem. Så nätet funkar inte. Inte för telefoner, paddan eller datorer. Så nu skriver jag på Hökens jourdator, daterad -92, typ. Så vem vet om detta ens blir publicerat. Bilder törs jag inte ens försöka med, tror inte det är lönt. Då brinner väl skiten upp.

Har haft en massa idéer på inlägg idag, men det blir nog inte så mycket av det hela. Svårt att visa Avas nya min utan bild till exempel.

Förutsatt att Håkan blir beviljad semester i juni så har han jobbat sin sista dag på 6 månader. Jag hade tänkt att vi skulle lägga oss i ett bubbelbad med bubbel även i glas, men så har han ju jouren dårå. Så han är på jobbet nurå. Han som jobbat sin sista dag på....ja. Det får bli en annan dag helt enkelt.

Ni märker att jag helt dodgar det här med 100%? Japp. Det blir bra. Så. (har varit på väg att brista ut i hyserisk gråt flera gånger, men hejdat mig, det är ju inte så att det är vår sista dag ihop, vi ska ses varje dag, bara inte lika mycket. Drama queen liksom)

Nu kom gubben hem. Dags för kvällsmys.
Have a good one hörni!

Såklart, såklart!

Mitt första ekoschampoinköp var ju ett fiasko och nu är alla gamla schamposkvättar slut och jag har inte prioriterat att beställa eller handla nåt nytt. Har haft fullt upp med annat. Så idag när vi var och storhandlade på Willys skulle jag köpa nåt så-länge-schampoo. Då hittar jag de här söta flaskorna från Garant. Fria från färg och parfym, märkta med svanen och klimatkompenserade.

Jag tycker det var ett bra så-länge-köp.

Dagens rubriker

Så var den sista veckan, eller snarare sista dagarna, komna. Jag hade tänkt gå på öppna förskolan idag faktiskt, för Avas skull, för att få träffa lite äldre barn, vara med om något nytt. Men de hade stängt för planering (så klart) och vad hade ett avslutande av mammaledigheten varit utan ett besök på någon vårdinrättning? Avas läkare ville kolla hennes hosta när jag ringde och pratade lite uppföljning, men hon fick grönt kort. Skönt. Så vi köpte med oss lunch och traska bort till gudmor efter läkarbesöket. Där satt vi på köksgolvet medan K fixa kaffe, Ava klappade fint och försiktigt på Liv som log stort, pratade och tittade intresserat. Och så gungade Ava lilla Liv i sin babysitter. Helt på eget bevåg. Så fantastiskt gulligt. 

Sen rullade vi ut i solen på en långpromenad. Ljuvligt vinterväder med rimfrost, sol och snö. Vi pratade mycket om hur lyckligt lottade vi är, även om vi går och smågnäller på att vi inte har råd att köpa hus. Vilket fantastiskt lyxproblem! Jag tycker även att det är fantastiskt att vi fortfarande, utan något som helst problem, fyller timme efter timme med samtal. Vi har känt varandra sen vi var sju år och har fortfarande MASSOR att prata om. Fantastiskt. 

Det här hade lätt kunnat bli ett inlägg om hur eländigt det är att avsluta föräldraledigheten (for now), men jag känner mig bara så fantastiskt lyckligt lottad som fått bli mamma och dessutom fått vara hemma med min dotter i nästan ett år. 

Sverige är fantastiskt. 

I sommar ska vi vara hemma tillsammans hela familjen i två månader. 

Jag är lycklig. 

 

Tjockchocken 2

Nu har det hänt igen. Plötsligt har det uppenbarats för mig i vilken division jag spelar. Jag vart skakad till grunden. Detta är inte första gången, kommer ni ihåg episod ett? Sen vart det liksom bortträngt i ett töcken av onda tår och mer ursäkter.

Den mentala laddningen att ta tag i det hela har varit på gång ett tag, men fick nu en jätteskjuts framåt. Jag tänker dock inte lova något storartat, som att gå på gym tre dagar i veckan, köra någon diet eller kasta bort alla kolhydrater och förändra mitt liv på stående fot. För det funkar inte.

Jag tänker istället ge mig själv tid att förändra mitt beteende. Ta det lilla först och sen öka på när man börjar bli pepp.

Jag lovar mig själv att promenera minst 30 min varje dag.
Jag har februari på mig att börja med ett pass i veckan på gym, annars säger jag upp kortet och får hitta en träningsform som fungerar.
Vad det gäller kost så lovar jag att äta mer grönsaker och lite mindre portioner.

Vi börjar så. 

Alltså...

jag bara älskar de här bilderna. Kan inte sluta titta.

Linslusen (eller Avafrossa)

När Ava passade på att riva ur en låda i sin byrå passade jag på att prova om kläderna hon rev ur passar. Det är lite mer sjå nu att få till bilder som överhuvudtaget går att se nåt på.

På gång

Hon är på gång med nåt nytt. Den där Lilla. Hon halvstår med ena benat när hon kryper. Ställer sig upp på knä och tar sats med foten. I morse stod hon som bebisarna i klassisk blöjreklam. Hon är totalt ointresserad av att gå eller stå om man försöker locka henne till det. Men när hon inte är medveten om vad hon gör, så står hon och är på gång att ställa sig upp utan stöd. Gullot.

Söndagspulka

Idag stod det pulka och korv på agendan och så blev det efter mysmorgon och försenat melodikryssande. När vi gick från födelsedagsfirande hos K igår kväll så önskade vi en frostigt solig och fin vinterdag. Vi blev bönhörda. Sol från klarblå himmel och några minus. Det kom stora och små människor från både när & fjärran och var så härligt och trevligt att vi på stående fot bokade en rerun nästa helg. När alla farit hem tog Ava och jag en promenad mot kyrkan så att hon fick sova. Vi vart ute i över tre timmar. Lovely!

Sen tog vi ett candle lit familjebad. Tänk att vi får plats alla tre, med mina runda former och Kråkans långa ben. Nu har vi ätit våra söndags tacos och laddar inför veckan på sedvanligt vis: H spelar spel (TVn gick igång men är möööörk) och jag sitter här. Livet är inte så pjåkigt ändå hörni. Inte pjåkigt alls. 

Sjusovarn

Ava har slagit rekord. Sovrekord. Givetvis inte hemma. Kråkan och jag hyser vissa förhoppningar om att kunna gå på den årliga finska festen ihop om två veckor. För att kunna göra det måste Ava sova hos Faster. Så i helgen fick hon öva på att sova borta. Hos farmor.

Vi var där och kockade fina fredagsmiddagen och fanns i bakgrunden när hon lades för kvällen. Sen for vi hem och kom tillbaka runt elva morgonen därpå. Då hade flickebarnet alltså lyckats med konststycket att sova nästan fjorton timmar! 08.50 vaknade hon. Rekord! Hemma vaknar hon vanligen vid sexsnåret.

Själv vaknade jag en gång i timmen från fyra och framåt och sov dvala på morgonkvisten. Men det vart inget gråtkalas den här gången! Gissa om vi hoppades på att hon skulle göra om bragden morgonen därpå?

Vi firar med en gammal bild. Här är hon ca 3 mån. 

Tack

Jag vill bara passa på att ta tillfället i akt och tacka alla er som läser. Jag gör ju det här för min egen och för min familjs skull, och för att jag tycker det är så förbaskat kul. Men det vore ju direkt löjligt att försöka sticka under stolen med att jag tycker det är vansinnigt kul att ni läser, tar er tid, kanske tittar in ibland, kanske dagligen.

Jag vet inte vilka alla är som läser men när jag får reda på det blir jag barnsligt glad. Jag blev det idag när jag fick ett jättefint meddelande på fejjan från en gammal goding från förr som hittat bloggen av en slump. Jag blev det när en gammal skolkamrat jag inte sett på miljarder år visste varför jag sprang omkring med en plastpåse på foten och när en annan meddelade att hon skulle handla kläder på samma butik som jag. Eller när Lasse och kärmor berömmer mig varje gång jag träffar dom, för bloggandet.

Då blir jag varm alldeles långt in i själen.
Så tack alla ni som läser.
Stort tack.

Ketchupeffekten

Först kommer inget, sen kommer inget, sen kommer inget... sen kommer allt. Har ett uppdämt bloggbehov. Be aware och håll i hatten och allt sånt. Ikväll smäller det, men just nu hinner jag inte mer än så här. Tjipp!

Helveteskassan

Vad ni än gör, bli aldrig sjuka när ni jobbar deltid och har föräldrapenning på 50 %.Och var för all del inte ärliga och anmäl detta på nätet. Just don't.

Tips till er som lyckas med konststycket ändå: ring försäkringskassan när ni ska sjukanmäla er. Annars stoppas inte utbetalning av föräldrapenning. Deras system pratar nämligen inte med varandra. Så sen kommer återkravet som en liten försenad överraskning på posten.

Se för guds skull inte till att tappa tänder och ögon samtidigt och dessutom få fel bilen och en TV som bara lägger av. Och gör det helst inte direkt efter jul. Det är ju så fattigt då ändå liksom.

Grattis liksom. What's next?

Pelle plutt

Jag är jävligt less på att

...hela tiden ha en intrampad makaron under sockan
...alltid bli väckt för tidigt
...torka golvet efter nästan varje måltid
...aldrig få skita i lugn och ro (eftersom det är något min mage alltid schemalägger till dagtid)
...diska vällingnappar och flaskor.

Men jag längtar till nästa dag när hon lagt sig.
Så jag får träffa henne igen.

Going out in style

Igår tjöt Håkan av glädje för att han kom på att han enbart har två arbetsdag kvar. Vilket per automatik betyder att jag har två föräldralediga dagar kvar. Då tjöt jag med. Men inte av lycka.

Men jag har bestämt mig för att göra det mesta av mina sista dagar, så igår hade jag finbesök på lunch och fika. Tre plus tre töser var vi. Det bjöds på tomatsoppa och bröd och så bakade jag äntligen lite cupcakes! Rackarns trevligt var det! Sen vart det rulla vagn i solen innan BVC. Jag misstänkte nämligen att blöjeksemen var svamp, och fick rätt. Lillpyro. Sen for vi till Stinsen för att kolla rean på PO.P, det vart solskyddskläder fast jag hoppats på skalkläder. När vi kom hem orkade ingen av oss laga mat så vi åt falukorvsmackor och muffins. Det var så jävla gott!

Jag undrade först varför smeten knappt räckte till hälften av formarna. 

The end...och lite till

Här kommer snutten som trilla bort igår, plus lite gamla klipp som jag inte hunnit göra något med.

Pulkapremiär

Så kom den till slut, pulkapremiären. Ava log stort när det bar av utanför huset men så skulle världens bästa mamma skoja till det hela lite och svänga och vips var det någon som stod på nosen, rakt ner i snön. Illvrål. Jag hade också blivit förbannat. Men efter lite välbekant gungande så gick det bra att åka lite till. Så bra att den där  mamman blev lite morsk och gick till en liten slänt och vips var det någon som trillade ut igen.

Babypulkor är inte till för backåkning står det klart och tydligt. Det är visst någon som inte lyssnar på det örat. Efter den lilla fadäsen var det färdigåkt för dagen. Mitt stackars traumatiserade barn ville inte sitta i pulkan nå mer. Men skam den som ger sig, på söndag om vädret vill blir det pulka och korvgrillning. Woho!

Vi var dock ute ett bra tag till, efter klädbyte vart det prommis med gudmor i det vita och sen fikade vi syltkakor och pulverkaffe i underställ med rödrosiga kinder och traskade hemåt först vid middagstid.

I miss you!

Det är inte samma sak utan dig. Det blir aldrig riktigt lika mysigt när du inte är här. Du är den finaste granen vi haft. Jag saknar dig.

Dagens melodi

Just nu poppar vi Jenny Wilsons "Like a Fading Rainbow" här hemma. Min kropp skickar omedelbums ut endorfiner när jag tar minsta lilla danssteg. Det liksom ryser och pirrar. Jag tror den saknat att dansa de senaste åren.

Vrid upp volymen och släpp loss!

Det blir aldrig som man tänkt sig

I morse när vi klev upp var jag superladdad. Det såg ut att bli en fin dag, så jag hoppade i understället, packade väskan så vi skulle kunna vara ute hela förmiddagen och vid åtta rycket var jag redo. Jag ville ut i gryningsljuset. Det var bara lillfisen kvar. Som fått blöjutslag, Hon har väl haft det typ en gång innan och minsta lilla tecken går alltid bort fort med vår supersalva. Inte den här gången. Nu gjorde det ont också. Hon som aldrig gråter. Ajaj på Ava och ajaj i mammahjärtat. Inte fasen tänkte jag hälla ned en sån illröd liten donna i varm overall. Nä.

Så det blev vädra världens sötaste rumpa och torka kiss istället och lite pyspunka på dagens superenergi. Golven är så kalla så nu får hon väl blåskatarr istället. (Försök få en 11 månaders att sitta still på en handduk liksom).

Hoppas det ser bättre ut i eftermiddag så vi får åka nån pulka nån gång.

Movietajm

En liten potpurri så här på elvamånadersdagen, för det var så länge sen jag la upp nån. Mycket nöje!

Slutet har tydligen ramlat bort. men jag orkar inte mer nu för nu ska jag sova. hej!

Lördagsnöjet

Jag skickade iväg Herrn i Huset i lördags för att passa på och umgås med lite vänner och komma ifrån en smula. Själv umgicks jag också med vänner under dagen men när mörkret fallit och Lillan somnat roade jag mig med att baka småkakor.

Jag hann ju som inte till jul och har varit sugen länge. Det blev mandelmassakakor och hasselnötskakor. De förstnämnda vart precis ljuvliga och de sistnämnda. Tja. Jag skyller på att jag inte har en våg. Gör om gör rätt.

Prova gärna att baka världens enklaste kakor: riv 200 g mandelmassa och blanda ihop med en välvispad äggvita. Forma små bollar och tryck dit en dekoration, tex en halv valnöt. 10-12 minuter 175 grader. Klart!

Vansinnig trötthet

Det snöade inatt och så här vinterfin var vår portal ut i samhället idag. 

Men jag har haft lite svajj på allmäntillståndet. Blir svag, yr, har en huvudvärk som vägrar ge med sig och mår illa från och till. Nej, jag är inte gravid. Ja, jag är helt säker. Så orken räckte inte till den planerade pulkåkningen idag trots att det snöat så fint. Jag orkade inte fixa en pulka. Men vi promenerade i världens snöfall och kom fram som snögubbar till innebandyn där vi träffade M&M och den obligatoriska gungstunden vart så klart av.

När pappi kommit hem från äventyr i den stora staden fick jag njuta av varm choklad och tina upp under en filt till ett avsnitt av sex & the city. Sen fixades pulkor på ICA och hos farmor. Så nu kan både stora och små åka. I morgon hoppas vi orken räcker till premiäråk!

Almedahls

I jakten på gardiner ramlade jag in på Ohlssons tyger och blir fullkomligt blixtförälskad i två tyger. Så där så hjärtat börjar slå snabbare och man blir alldeles varm och exalterad. Jag noterar att de kommer från samma tillverkare, Almedahls. Sen dyker namnet upp igen och då bara måste jag ju kolla vad det är för något.

Det visar sig att det är inte första gången jag förälskar mig i något de gjort. Jag visste bara inte om det.

Jakten & Kombattanterna var dagens pulshöjare.





Den här fågelsången känner vi till exempel igen från årets julklappar.



Men jag har även stått och dreglat en smula över dessa mönster och artiklar.

Ava 11 månader

Älskade, älskade unge, nu har du varit hos oss i hela elva månader! Fantastiskt!

Just nu är det mycket som händer mest hela tiden. Det går nämligen att lära unga fröken saker och hon tar mycket egna initiativ till lekar och bus. Hon vill gärna bolla boll eller att man ska jaga eller leta efter henne. Det är mycket pekande också, så man får säga vad saker och ting är för nåt. Själv benämner hon det mesta baba eller papa. När hon sätter igång och pratar så låter hon som tvillingarna i comhem reklamen. Hon har också pekat på Håkan och sagt pappa (så att han givetvis fäller en liten tår) flera gånger. När vi frågar var mamma är pekar hon på lampan (jippi!). Så helt hundra är inte ordförståelsen.

Hon står själv utan problem när hon inte tänker på det, men hon vägrar försöka gå på egen hand. Favoritleksakerna just nu är bollarna, sin nalle puh gå-bil som låter och blinkar, apan och träclown pinnen. Pinnen svingar hon hej vilt omkring sig, så man får passa sig så man inte får sig en kyss. Hon dansar till allt som låter eller gungar i takt om hon sitter. Om det varit musiklöst för länge kryper hon bort till datorn och hojtar.

Hon vill gärna vara med i köket och titta när man lagar mat och plockar man fram en disktrasa är lyckan gjord. Favoritboken just nu är Mina vilda djur, om hon får välja själv väljer hon alltid den. I matväg är det främst pappas mat som gäller, men det ska smaka något, annars får det vara. Sempers burkmat tvärvägrar hon. Hon är väldigt förtjust i sin välling och sätter med lätthet i sig 3-4 flaskor om dagen.

Hon nickar och säger något i stil med ja när man frågar henne något. Om det är något hon väldigt gärna vill eller tycker är intressant så brummar hon eller morrar. Om hon inte vill något så skakar hon vilt på huvudet och fäktar med armarna. Och ibland så skriker hon illtjut, bara så där rakt ut och såå högt, så man blir vansinnig. Då brukar hon vara trött eller less. Eller både och.

Men mest är hon glad och full i bus och blir fortfarande lika lycklig av att få gunga.