Trädgårdsglädje

Ända sen vi flyttade in har jag tänkt göra om ett stenparti till en blomrabatt.  Första sommaren var så full av annat, både omställningen och mycket gäster tog på krafterna. Men jag började peta bort stenarna i höstas. När jag väl gjort det insåg jag att det var 20-30 cm grus jag var tvungen att skyffla bort.  Som jag inte hade någonstans att göra av. Tillsammans med nytt jobb, igen, kom jag av mig lite. Så tidigt i våras började jag skyffla grus, då kom vi på att det kunde användas till en cykelparkering. Jorden från cykelparkeringen blev en odlingsrondell tillsammans med stenarna jag petat bort . En tager vad man  haver. Så min lycka var näst intill obeskrivlig då jag äntligen fick börja plantera häromveckan! Jag har fått mängder med lavendel och jättedaggkåpa  från mammas trädgård och nejlika, malva och pion. 

Sen har jag fyllt på med mina favoriter; mer pioner,  löjtnantshjärta och kaukasisk förgätmigej.  Och så testar jag lite nytt med vit praktträdgårdsriddarsporre och violett kransveronica. Nu saknas kantnepeta nedtill, stäppsalvia upptill och trädgårdsnäva i rosa som får jobba i mellanrummen. Och inte minst det träd - troligen en Eukalyptusvide - ska ner i hålet till höger.  Ska bli så spännande att få se detta utveckla sig i sommar! 

Jag får ingen ordning på bilderna i appen. Det får duga så här. Fortsättning följer när det växt på sig lite. 

Hej världen

Ett gammalt inlägg som aldrig gick att publicera då. Testar igen. 

Herreguuuuuud vad länge sen jag skrev. Jag fick sån rasande skrivkramp när jag inventerat alla mina styrkor och intressen och så vidare och hela tiden landade på att skrivandet alltid varit med mig. Jag har alltid skrivit, i många olika former, sen jag var liten. Jag har alltid fått beröm för mitt skrivande - fått läsa upp uppsatser och fått hurrarop på både universitetet och i mitt arbete i kommunal förvaltning. Så då bidde det tvärstopp - för det var som att det var det jag skulle satsa på i mitt nya liv. Bli författare. En dröm jag inte ens törs drömma. Total blockering. Helt tomt. Så nu skiter jag i det.  Nu skriver jag ändå. För det är min bästa ventil, det är här jag hamnar i flow och tappar tiden och hela den baletten. Words come easy to me. Jag måste bara börja skriva. Så nu gör jag det. Och nu skriver jag i cirklar. Men det är ok. För jag redigerar aldrig det jag skriver ändå. Det blir det det blir.

Blogglängt

Efter en vansinnigt lång paus känner jag hur längtan efter att skriva tar över och bryter ned motståndet. Varför skulle jag inte skriva? Jag älskar att skriva. Det räcker så. Nu testar jag mest om blogger vill fungera för mig. I telefonen funkar det inte, vilket är en bidragande faktor till att jag inte ens lägger upp lite bilder. Men vore det inte härligt med lite bilder från Nora, på huset och omgivningarna? Joooo! Funka nu då!