Ögonregn

Ava sitter i gungan och det är stora gråa moln på himlen.

Ava: jag tycker att det regnar.

Jenni: gör det?

Ava: ja, i mina ögon. När jag blundar regnar det från mina ögon.

(det rinner vindtårar på hennes kinder)

Ava: ögonregn. 

Update

Hua vad jag inte bloggat på länge. Det är rätt mycket annat som rullar runt i huvudet just nu när man börjat jobba igen och så har ju herr ågren knackat på, eftersom jag börjar på heltid på måndag. Men här kommer veckan i korthet:

- Spenderade en av de sista skälvande föräldralediga dagarna med Kinko och barna
- Ava och jag har byggt ett slott av bajs i sandlådan
- Juni håller på att få mer tänder
- Juni hostar och snörvlar och håller halva familjen vaken om nätterna
- Ava är jätterolig just nu och säger så kul saker! Är väldigt mycket stora syster ibland också, "men juuuuni" säger hon och skrattar lite överseende, "sååå kan man ju inte göra"
- Juni har lärt sig stapla Brio clownen
- Juni skakar alltid på huvudet när jag frågar henne saker, nästan jämt. Om hon svarar jakande snurrar hon på händerna i luften.
- det känns vårigt ute fast det är grått och kallt mest, såg gula blommor i gräsmattan idag på väg hem från jobbet
- LCHF går bra, syndade en del i helgen så nu har det stått lite still, men fem kilo minus på vågen för någon vecka sen
- Ava har varit hemma hela veckan, lite hostig men vid gott mod

Jag ska visa bilder från kalasandet och berätta om helgen en annan gång. Den var superkul och intensiv och det kommer följande helger också vara, så vi får välase när vi hörs igen hörni.

puss!

Älskade Ava blir tre

I morgon smäller det! Tre år blir hon och hennes första barnkalas går av stapeln. Tre hela år. Vår lilla tjej har blivit så stor! Det har varit ett händelserikt år, Ava har ju blivit storasyster och hon säger ofta att hon älskar juni och att hon är gullig och gosig. Och det säger hon inte till någon annan. Hon spontankramas inte heller lika ofta med någon annan. Hon älskar Diego, hon har börjat leka hemma hos kompisar själv, klänningar står högt i kurs, hon älskar att hoppa i sängen, leka med duplo och mjukdjur. Hon är oftast glad, väldigt morgonpigg och läser gärna långa sagor. Eller så ber hon oss hitta på, "berätta när jag gick och köpte glass", säger hon och så får man berätta sagan om när hon köpte glass. Det bästa hon vet är att vara nakenfis och att baka. Fast hon bakar ju inte, hon äter deg eller smet. Hennes favoriträtt är tårta och i morgon bitti ska hon få sin rosa prinsesstårta med tre rosor på. Vår älskade lilla sockertopp!

Bullbild

Försöker med bilden igen.

Synden när den är som bäst

Ava och jag testkör inför kalaset. De nybakta bullarna får Med beröm godkänt.

Vårvarning

Idag har det varit soligt. Så makalöst härligt! Tulpanerna har tittat upp och gungan är på plats, plötsligt känns pulkor och snowracer väldigt udda. Trots att vi faktiskt bara skriver 17 februari idag och sportlovet inte ens börjat. Fast nu vill jag inte ha mer snö. Nu vill jag ha vår.

Hon går!

Nu syns det inte på bilden, men hon går! Hon har tagit sina allra första steg idag. Stort! Jag har inte sett det live än men Håkan lyckades fånga det hela på film! Gullo!

Valentino

Pappi har handlat till töserna. Vad härligt med alla hjärtans dag på en fredag. Det blir liksom dubbelt upp med festligheter! Hoppas ni alla får en fin morgondag!

Hua så bra

Jag läser, jag skrattar högt och grinar och grinar. Skrattar, läser, grinar. Så kolossalt sorgligt, men roligt skrivet. Fredrik Backman är lite granna gud hos oss just nu.

Tandis

Ava och jag var till tandläkaren förra veckan. Hon vägrade lägga sig ned i stolen, även fast hon satt i mitt knä. Men det gick bra att öppna munnen så länge hon satt upp. Hon var väldigt bestämd över när det hela var klart också, hon sa bara kom mamma, och spatserade ut i korridoren, så jag hann liksom inte prata klart om tandtroll och borstning. På vägen hem blir vi omkörda av glassbilen. Utmärkt tillfälle att utöva det vi just lärt oss, hur viktigt det är att borsta tänderna när man ätit något sött. Det var ingen hemma när vi kom hem, min far var ute och gick med Juni, så vi tog en TV dinner med Diego och glass till skruttan. På en vanlig sketen tisdag. 

Varde ljus

Idag var vi ute på förmiddagen, tjejerna och jag. Solen sken en kort stund samtidigt som fåglarna kvittrade. Då kände jag livet i mig och kände igen mig själv. Jag har blivit lite låg av allt grådass tror jag minsann. Men nu fick man lite hopp om livet. För nu kommer det ju, ljuset. Och våren, så småningom. Den bästa av årstider.

Rosor, rosor, rosor

Jag pratade förra våren om rosor och hur jag hade ett sånt rossug. Rosorna landade hos mig för en vecka sedan ungefär, de är från mor min (tack mamma!). Hon skulle ha dem till ett draperi som hon sedan inte alls behövde. Tur det, för akta dig vad fina stolarna blev med lite nytt tyg! Kökssoffan har en bit på prov, så får vi se om jag häftar fast den. Är ju numera stolt ägare till en häftpistol som jag och Ava inhandlade igår, vi var på ICA maxi och hon stack ifrån mig två gånger, just som jag tänkte att hon blivit så stor och inte måste jagas i butiken. Fast man kan samtidigt inte riktigt hålla sig för skratt när man ser lillstintan fara förbi som ett jehu borta vid ostdisken. Eller när jag smög på henne bakom en stor hibiskus på Plantagen och hon hoppar två meter och skriker av skratt. När jag ropar på henne eller kommer i närheten tjuter hon bara till och skrattar och springer ännu fortare. Skitungen. 

Ting tar tid

Att få ordning på våra förlovningsringar tog ungefär tre år så i det perspektivet gick ju det här undan. Men det var de här jag skulle sy när jag hade gardinkris för ungefär ett år sedan, strax innan juni skulle komma till världen. Då orkade jag inte, utan köpte nya som jag inte vart nöjd med. Men nu gick det lekande lätt, när jag väl listat ut hur de fungerade!

Friskt vågat

En god väns mormor sa alltid, att om man ville bli riktigt förbannad så skulle man plocka fram symaskin. Det tror jag många skriver under på. Så, nu får ni hålla tummarna att det går vägen, om inte annat så för håkans skull.

Äntligen ring

Det är en sån lång historia att jag liksom bara inte orkar dra den. Men nu så! Äntligen har vi förlovningsringar båda två!

Allt väl

Har nu arbetat min första vecka. Det har gått väldigt bra, för oss alla. Ångesten har ännu inte knackat på, men ni kan ju fråga mig efter ett par veckors heltidsarbete. Jag har hur som helst firat fredag med vin, tacos och barnmys innan på spåret, som den tvättäkta svenne banan jag är. Man blir så väldigt ressugen när man tittar. Kroatien i sommar månne?

Rokad

Idag har min far hjälpt mig att genomföra rokaden. Vi har länge tänkt på familjebädd och gjorde nu slag i saken, 2,85 m säng! Juni sover ju fortfarande inte hela nätter och är ofta vaken en timme mitt i natten och vaknar extremtidigt. Så istället för att jag och Ava ockuperar dubbelsäbgen och håkan sover med juni får hon egen kupe, så hoppas vi att det ordnar till sig så att alla i familjen får sova. När hon väl lärt sig sova hela natten finns det utrymme för en 90 säng till. Mysigt!

Snart slut

Jag har inte skrivit så mycket om det, för jag har inte samma ångest, och inte lika mycket tid, som sist. Men jag börjar jobba på onsdag. Vi saxar februari och sen kör jag heltid från mars och höket blir hemma med tjejerna. Jag tror att h är den med mest ångest nu och det är inte konstigt, för ibland kan det kännas övermäktigt med två barn och att försöka få basala saker gjorda. Men å andra sidan upplever jag perioden just nu som relativt enkel. Juni är rätt pipig och säger ungefär "om du inte håller i mina händer så att jag kan gå, jä, då skriker jag". Men det gnället är bra jävlar mycket lättare att hantera än hennes övertrötta skrikfester i somras. Så det kommer nog gå bra. Jag ser fram emot att få klä mig i andra kläder, sminka mig, ha lunch och vuxna samtal. Men jag kommer sakna mina tjejer, för separationsångesten rår liksom inget på, den är konstant. Konstant överjävlig. Konstant närvarande.

Kramsnö

Det har varit kramsnö idag, så gullungarna har byggt en snögubbe! med viss assistans då. En snölykta vart det också. Men då fick jag bara med mig juni ut. Sen kom morfar, alltså min far, och sen kom kusinerna och sen vart det middag och bubbel och babbel. Så trevligt att vi inte ens kolla mello.