Jag har inte skrivit så mycket om det, för jag har inte samma ångest, och inte lika mycket tid, som sist. Men jag börjar jobba på onsdag. Vi saxar februari och sen kör jag heltid från mars och höket blir hemma med tjejerna. Jag tror att h är den med mest ångest nu och det är inte konstigt, för ibland kan det kännas övermäktigt med två barn och att försöka få basala saker gjorda. Men å andra sidan upplever jag perioden just nu som relativt enkel. Juni är rätt pipig och säger ungefär "om du inte håller i mina händer så att jag kan gå, jä, då skriker jag". Men det gnället är bra jävlar mycket lättare att hantera än hennes övertrötta skrikfester i somras. Så det kommer nog gå bra. Jag ser fram emot att få klä mig i andra kläder, sminka mig, ha lunch och vuxna samtal. Men jag kommer sakna mina tjejer, för separationsångesten rår liksom inget på, den är konstant. Konstant överjävlig. Konstant närvarande.
Ja, jag saknar ungen konstant när jag jobbar förutom när jag har lunch. Hjälp vad skönt det är att få en timmes egentid varje dag och bara rå om sig själv. Lycka till på jobbet!
SvaraRadera