Strejk

Idag har jag gått på strejk. Inte lyft ett finger hemma. Varit allmänt butter och sur och svullen och tvär. Inte ens varit utanför dörren. Och så trött då. Denna eviga tröttma som gör att man inte orkar göra nåt kul. Som gör en seg i kolan och frustrerad. Less.

Håkan däremot har haft fullt upp, med Lillan då förstås, som är sitt vanliga jag igen och sen har han storhandlat, skiftat kylarna då den nya kom i dag, lagat mat, sorterat i skafferiet, källsorterat, har tvättstugan med sista laddningen kräksgrejer och så sprungit med vatten och mackor och losec och DN och kaffe och fil och karameller och blommor till mig då.

Det är tur han finns.
I morgon tar jag nya tag.

Återblickar

Fastande bland bilder. Några få bland dem alla.

finaste syrran

sessan och bror

påsk i min gamla läga!

finaste Caesar

möhippa!

No baby yet

Ingen bebis inatt. Inga känningar idag, bara tröttma. Hade så fruktansvärt svårt att sova inatt. Lilltrollet vaknar ju dessutom varannan timme och grinar och ropar på mamma, har gjort det under hela sjukdomssviten och jag med mina insomningsproblem, får jag för lite sömn och vaknar för många gånger, tja, då är det kört. Den onda spiralen är igång.

Vi undrar om hon har separationsångest av något slag. Lurar på hur mycket hon förstår av att bebis är på gång. Undrar om hon vaknar och kollar att vi är där, eftersom vi berättat att vi måste åka till sjukhuset när bebisen kommer. Ikväll ska vi förklara att vi säger till när vi ska åka, så får vi se om det ger effekt. Stackars liten.

Själv kände jag mig lite svullen idag när jag vaknade till på morgonkvisten. Ställde mig på vågen och nu är jag precis där jag var för två år sen. 6 kg på en vecka. Lite svullen då.

Get out get out get out!

Bläddrade förbi lite bilder häromdagen och både H och jag reagerade på den här. 

Då var jag inte lika svullen, om man säger så. Det är jag och Caesar julen 2008. 

Promenad

Hur det än går med förlossning och hur än fogarna tänker bete sig i fortsättningen, så är jag makalöst tacksam över att jag, dagen innan beräknad förlossning, kan ta en vagnpromenad. Det går inte fort och jag går inte långt. Men jag går. Alldeles själv går jag på dessa vårhärligt blöta vägarna och njuter av solen. 

Hur det än går med fogarna och förlossning, så bor vi numera på markplan och den fanatiska skillnaden gör sig gällande varje dag. Inte minst när man kan sätta sig i gassande sol med DN och en kladdkakemuffins och gotta sig efter den där promenaden och barnet sover vidare på altan. Jag behöver inte traska runt tills dess att hon vaknat. Jag kan köra in henne i lägenheten om jag vill, för att få sova själv. Det är brilliant. 

Tack. 

Done

Nu har jag gissat färdigt. Nu tänker jag inte tro nåt mer. Bebisen kommer säkert ligga och tryna i två veckor till. Nu får jag se till att planera in lite lagom ansträngande kul grejer framöver. Så jag inte går åt av tristess. Synd att TV:n är trasig, annars hade man ju alltid kunnat påbörja någon ny serie. Nåväl. Jag meddelar om något händer. Just nu händer precis ingenting.

Piggare

Hon har vaknat och hostkräkts varje natt, men är feberfri och idag riktigt piggelin. Jag tror aptiten vaknade med gårdagens pizza. Hon vart eld och lågor när vi sa att vi skulle beställa pizza och vi undrade om hon visste vad pizza var. She knew. Och den skulle doppas i mammas vitlökssås. TV:n som inte gått igång på en vecka startade så vi kunde se lite Vänner. En sån där riktigt skön och välbehövlig TV-dinner. Idag har det varit full fart med gitarrspelande och sång och duplolek, det ständiga bullbaket och en riktigt härlig förmiddag i solen med Lilla Liv och grannflickan. Alltså, det har varit så fantastiskt skönt i solen idag, plusgrader och barnen kunde sitta och leka med sandleksaker utan vantar. Jag satt på fårfällen, pussades med min guddotter, drack lite kaffe och bara njööööt. 

Gardiner

Tanken var lounge och lite tjockare gardiner med någon slags färg, och framförallt mer gardiner och ända upp i taket. Nära skjuter ingen hare på fortet, men jag tycker det känns bra ändå. Jag orkade inte sy så vi köpte de enda veckbandslängderna som fanns på Hemtex. Skönt att slippa välja för en gångs skull liksom. Det ska till en längd på högersidan. Sen får det nog se ut så där tills jag hittar de gardiner jag verkligen vill ha. 

Strike a pose gullot poserar framför köksgardinerna. Hon är så söt för hon reagerade direkt på gardinerna och hojtade och skrek åt mig att komma och titta i morse. Hon har inte sagt något om att en del av väggen är borta i köket, men gardinerna ser hon direkt. Gårdagens stora underhållning var för övrigt när H skulle stryka gardinerna. Jag skrattade så jag trodde ungen skulle ramla ut av bara farten. 

På västfronten intet nytt

Bara så att ni inte tror att frånvaron från bloggen beror på bebis. Ingen bebis idag inte. Inatt trodde jag det var dax. Igen. Suck. Haft värkar från och till under dagen och det känns som att det närmar sig. Men det är kanske bara önsketänkande. Eftersom jag tror det är dax har gardiner och stänger inhandlats och satts upp. Det är krisstädat och väskor är packade. Just nu känns det dock kavlugnt. Det är bara att vänta och se.

Today?

 Jaha, då närmar vi oss BF med stormsteg. Idag är dagen jag själv tippat på. Det är inte många kvar i bettingen just nu. Jag har 26 februari, Håkan har 1 mars och syrran 6 mars. Måtte den komma innan 6 mars känner jag. Ava tjatade hela kvällen om att mormor skulle komma (hon har lite svårt att skilja på farmor och mormor, rent språkligt asså) och att vi skulle åka till sjukhuset. På frågan när bebisen kommer var svaret givet. Snart! Ja , det har hon alldeles rätt i. Fast vi känner oss fortfarande oförberedda. Men å andra sidan, blir man någonsin redo?

foto. Anne Geddes

Låtsaslov

Här satt vi idag efter en prommis i solen och låtsades att vi hade sportlov. Det var perfekt skidväder och jag fick liksom pistkänsla när vi gick på de snötäckta bilvägarna i villaområdet. Minus fyra grader och strålande sol. Det riktigt doftade slalom och jag rös i hela kroppen när jag tänkte på den brännande känslan i benen och vinande piskan i ansiktet. En nypistad, orörd backe en solig morgon, lite korvgrillning, klampa runt i pjäxorna och sedan en öl eller två på after skin. Åh! Men det var inte fy skam med varm choklad på vår egen lilla altan i solgasset heller när Lillan sov. Hon är lite piggare idag, även om natten var stökig. Så vi säger väl god natt igen då, så här vid åtta rycket. 

Synsk

I fredags natt när Ava kom till vår sång vid fyratrycket hade hon lite på hjärtat. 

- Bebis kommer. 

- Bebis komma ut nu.  

Jag kommer inte ihåg hur hon sa det, men bebisen var en tjej. 

- Bebis tjött. Bebis jåva pappa, mamma (och pekade på kudden mellan oss i sängen)

- Ava tjött. Mamma tjött? 

- Mmmm. 

- Ava, mamma jåva. 

Sen somnade hon så sött och lämnade mig undrandes över om hon var synsk. Är det dags nu? Är det inte bara vanliga förvärkar jag känner? Blir det bebis idag? Jag sov inte mycket mer den morgonen, inte minst då jag blivit helt utprejad så jag till slut fick kliva upp och lägga mig i soffan. Men någon bebis vart det som bekant inte då. 

Här har hon hittat en trumma. 

Nya polare

Ava fick fantastiskt fina virkade djur av Madde i födelsedagspresent. 

Det var en tredje musketör också  men den hade rymt vid fototillfället. 

Signs?

Min orkidé har laddat hela hösten med nya knoppar. Den har inte blommat sen året Ava föddes. Så jag tänkte att den nog tänkte tajma bebisens ankomst. Den började slå ut idag. 

Solen

Solen sken idag. Den formligen vräkte ned från himlen och det var så underbart att jag nästan började grina av lycka. Tog en sovprommis med Ava över fälten och gick och blundade med ansiktet mot de ljuva strålarna. Sen satt vi vi solen i nästan en timme med lite kaffe och tårta. Man kunde gå utan vantar, vart tvungen att ta av sig mössan och satt med uppknäppt jacka. U N D E R B A R T. 

Fam Piggelin

Ava är inte pigg 

men fantastiskt tapper. 

Jag har nog aldrig sett nåt så ynkligt, men tappert, igår natt när hon vaknat och kaskadkräkits och ville sitta i badbaljan en stund. Hon var skakis efter kräkattacken, blåsvart under ögonen, gråvit i ansiktet med  röda, variga och svullna ögonen av dubbelsidig ögoninfektion. Hon satt till slut och småhoppade i baljan och skakade och vägrade kliva upp. Det var förstås febern som skenade. Hon hade frossa stackarn. Jag var nästan på väg in till akuten med henne. Hade haft en sån där illavarslande känsla och inte somnat trots att vi gick och la oss innan åtta och hon satte igång att kräkas efter tio. Låg vaken och lyssnade på henne. Det lät inte som det skulle och det visade sig ju att jag hade rätt. Men hon fick i sig lite vatten, vätskeersättning och en isglass och började babbla. Plus lite alvedon då. Och när vi såg att febern gick ned så vart jag lugn. Sen sov hon riktigt bra. Men hon är inte pigg, lillstintan. Nu hoppas vi på att kräkningarna är över och att vi alla får sova inatt. Både H och jag känner oss rätt vissna vi med, som begynnande förkylningar. Så nu är det vatten och sänggång som gäller. 

Presentpyssel

Igår morse var det full aktivitet med födelsedagspresenterna. 

Sjukstuga

Jo, det är sant. Det är fan helt sjukt, men sant. Lillstintan ville inte somna till lunchluren, vi trodde hon blivit övertrött, för hon bara grinade och grinade, vilket hon aldrig gör. Så vi körde ned 'na i vagnen. En halvtimme senare sitter hon upp och kräks. Jag skrev aldrig nåt om det, men igår vakande hon med rinnande näsa och krupphosta.

Håkan tror på sockeröverdos. Jag fruktar det värsta. Vore inte det najs? Bli magsjuk och så drar förlossningen igång. Nä. Jag skulle kunna skriva ett långt, bittert inlägg om saker som gått åt pipan just nu, sömnen, läckande toaletter, överraskningsfakturor from hell och annat skoj. Men jag orkar bara inte. Däremot kan jag avsluta detta inlägg med att meddela att jag numera luktar urinoar. Det trycker på, om man säger så.

Glad lördag gott folk. Verkligen. Glad lördag på er.

Pinnbacken

Idag har vi varit i Pinnbackshallen och kollat in Caesars hockeyträning. 

Fröken korv mular munnen full, precis som vanligt. 

Samma folk i hallen som sist jag var där, för ca 20 år sedan. 

Fast nu var de ledare och föräldrar istället för spelare. 

Bilden

Håkan har bilder på alla år han fyllt vid det klockslag som han kommit till världen. (alltså snart fyrtio bilder. red anm). Så vi tog en sådan bild på Ava och oss när hon fyllde ett. Detta skulle nu givetvis följas upp. Med spridda resultat. Ava ville INTE vara med på bild. H ställde till och med tillbaka klockan till slut för att ta om bilden. Det vart inte så mycket bättre för det. Eller vad säger ni?

det här vart min favorit

Godkänt

Testad och godkänd. 

Bara för att

du är så jäkla gullig. 

The B-day

Ava vaknar vid fem på mornarna igen, så det vart en tidig uppvaktning på sängen. 

Ljusen lyckades hon blåsa ut också. Till slut. 

Wow! utbrast hon och kröp in i tältet och lekte en god stund 

innan tårtan vart aktuell igen. Tårta  vid halv sex på morgonen, det är fantastiskt att det går ned. 

Vi bakade cake-pops, eller ja, jag bakade och Ava åt smält choklad 

med sked när mamman satt i telefon lite länge 

Sovalunchvällingen intogs i tältet, men ungen vägrade sova, så klart, eftersom hennes mor haft den värsta natten i mannaminne, så det fick bli en arg med ändock kort vagnpromenad. För sen sov hon som en stock. Det gjorde dock inte mamman som istället surrade med målaren som fixade klart lillhallen. 

Efter en 2,5 h lur i vagnen var hon redo för gäster och presenter. Hon vart jätteglad för alla grejer och ville leka och läsa och pussla direkt med varje grej. Kläder brukar väl sällan tvååringar var så brydda över, men om man får ett Pippinattlinne och heter Ava då blir man eld och lågor, klappar händerna och skriker MIN! Vi ställde in kalaset på söndag, så det var kusinerna som kom, och så Madde å Jullan och så Lasse och farmor förstås. Vi åt tacos och fikade hela gänget. Jag lagade ingen mat, jag vilade. 

Sen var det en väldigt trött och väldigt nöjd tvååring som kröp ned med far sin i nya Pippinattlinnet 

med nya Mamma Mu (eller Bu som Ava säger) boken och mös en stund. Det vart en riktigt lyckad födelsedag, och nu snöar det så där stilla och fantastiskt vackert. Precis som det gjorde den kvällen hon kom till världen. För ganska exakt två år sedan. 

The prepp

Ava undrade säkert tio gånger om vi inte skulle baka bullar. Så till slut gav jag med mig. Hon har utvecklat en ny bullbakningsteknik, det lilla gullet. 

När flickebarnet lagt sig bakades det tårta, 

slogs in paket, 

dukades bricka och 

blåstes ballonger till tält och deklaration. 

Som vanligt med lite uppesittarkänsla. det vill säga lite tass, lite tröttma och med viss förväntan i luften. Vår lilla tjej skulle bli två hela år. 

Hipp hipp hurra för Ava 2 år idag!

Våran älskade lilla skatt, trollunge och busfrö blir hela två år idag. Stora damen! Vilken ynnest att vi fått ha dig så länge och förhoppningsvis i många långa år till! Jag älskar dig så fantastiskt mycket Ava, du är mitt hjärtas fröjd och du gör mig så innerligt glad och stolt genom att bara finnas till. Mammas gull.

Hoppas du får en riktigt bra födelsedag!

BB

Ettåringen!

Hurra hurra hurra hurra!