Förnuft & känsla

Jag fixade det inte. Jag kunde inte genomföra den första lämningen. Jag var så stursk innan, alltså i början av sommaren, men det gick inte.  Jag pratade med en god vän till mig igår kväll, om ditt och datt, och hon frågade hur inskolningen gick, hon är själv förskolelärare. Hon sa det alla andra också sagt, att det kommer gå bra och att de kan vara väldigt klängiga även om de haft väldigt roligt hela dagen och så. Men sen sa hon en sak som fastnade och som jag inte kunde skaka av mig, att de förr eller senare kommer upptäcka eller förstå att vi inte är där. Föreståndaren hade talat om samma sak. Det kommer gå bra, men det är inte samma sak som att det går smärtfritt.

Nä, tacka fan för det. Det gjorde ont som fan i mig hela kvällen och jag kunde inte sudda ut den bild som fastnat på näthinnan, Avas min, rädslan i ögonen, sorgen, när hon upptäcker att vi inte är där. och så kan jag inte hålla om henne, trösta henne. Nä. Med den scenen spelandes om och om igen i huvudet grät jag tills jag somnade av ren utmattning.

När jag vaknade började jag nästan tjuta direkt igen. Jag ÄR inte bra på hej då, har aldrig varit, förstår inte vad som flög i mig när jag sa att jag skulle fixa inskolningen bättre än Håkan. Han är mycket starkare än jag, när det väl gäller, han är precis lika orolig och kanske nojigare, men han är starkare. Det är det där med förnuft och känsla, den rationella delen säger käckt att det är väl lugnt, det kommer gå fint, hon kommer gilla det till slut och mammahjärtat bara blöder. Som vanligt.

Så. Nu är hon där och jag sitter här, ackompanjerad av regnets smattrande mot rutan. Passande på nå vis. Men Kråkan har pratat med dem kort och det vart inga tårar, när han ringde satt hon och målade. Skönt.

Det kommer gå bra, jag veeeeet. Men det gör lik förbannat ont.

Inget skämt

Det här med att magen växer snabbare andra gången är inget skämt. Jisses asså. Vi har skämtat om tvillingar och trillingar och en hel orkester men nu börjar jag känna att vi kanske ska gå på ett ultraljud trots allt och kolla hur många det är där inne. När jag var yngre och ville ha sex barn, var tanken på tvillingar väldigt tilltalande, gulligt liksom, med två. Idag är det, tillsammans med kolik, min skräck. Givetvis blir jag glad, till slut, men shiiiit.

Idag skriver vi 14+0. I morgon kliver vi alltså in i vecka 15. Då kan man dessutom se vilket kön barnet har. Vi har flörtat lite med tanken att ta reda på könet. Samtidigt vill inte jag förstöra överraskningen. Det spelar ju verkligen ingen roll vad det är, så vad ska jag egentligen med den informationen till? Nyfiken förstås.

Hur resonerar ni kring sånt? Tog ni reda på könet? Varför/varför inte?

Blixtvisit

Igår kom mor, Moije, syrran, svågern och lillebror. På blixtvisit. Besöket varade nämligen bara ca 12 timmar, innan de satte sig i taxin mot Arlanda och vidare för en veckas sol och bad på Mallis. Har varit sjukt sugen på att följa  med. Men mitt i inskolning och jobbstart, tja, det får bli en annan gång.

Men vi fick anledning att besöka vår italienska kvarterskrog och äta pasta i långa rader. Jag fick anledning att bära den klänning jag beställde till studentfirandet i våras, men som kom i förrgår. Så här fint skulle vi matchat varandra var det tänkt. Den gick precis på. Var ogravid och på väg ned i vikt när den beställdes. Jag hade kollat sex and the city hela förmiddagen (på min slappardag you konw) och kände mig skitsnygg när jag trippade iväg. Får inte riktigtiiigt samma känsla när jag ser bilderna. Men hey, jag blir inte bra på bild. Så bara så ni vet, var jag skitsnygg. Med magen och allt.

Nojan 1 & 2

Den här andra graviditeten (eller egentligen tredje) är väldigt annorlunda, varken jag eller Håkan har riktigt insett vad som komma skall. Vi har på sistone känt oss väldigt ogravida.  Med Ava lästes varenda sida på nätet om utvecklingen vecka för vecka och planer smiddes och det planerades och världen bestod mest av graviditeten och rorn var ständigt närvarande. Så är det definitivt inte den här gången. Jag menar, vi är i slutet av 14.e veckan, men jag har ännu inte skrivit in mig på MVC. Sist var vi ju där titt som tätt känns det som.

Så jag kissade på stickan igen.

Galet, jag vet. Men det var mest för Håkans skull, jag själv har börjat känna en välbekant spänning i buken. Nu kan man känna bebismagen. Inatt drömde jag om livmoderns kanter och min mage. Jag tror nämligen att jag kände en spark igår kväll. Det kan ha varit gas, men det kändes väldigt sparklikt. Med Ava kände jag inte det förrän väldigt sent, moderkakan låg i vägen. Då väckte jag Håkan för att han skulle känna på magen. Den här gången flinade vi lite och tog en omgång Ruzzle till.

Idag är jag väldigt glad över att jag är gravid. Nu börjar den sanna jublande glädjen spira, innan har det mest varit förvirring och förträngning tror jag.

Jag är gravid. Vi ska ha en bebis till. Jippi! Vad spännande!

Tröttsamt

Jag tror inte jag har varit med om något mer uttömmande och uttröttande än inskolning. Inga föreläsningar, maratonkonferenser eller långpannor man mäta sig med detta. Man gör typ ingenting, eller i vart fall så lite som möjligt, eftersom jag vill att Ava ska utforska själv. Så man är totalt uppmärksam och passiv samtidigt. Skitjobbigt. Det ger ju mer energi att leka. Hon är det klängigaste barnet och igår döpte föreståndaren henne skämtsamt till illvrålet. Hon har som bekant röstresurser, flickebarnet, och när någon kommer för nära eller tar en sak hon gillar (även om hon inte har den för tillfället) tja, då kommer det. Hon vägrade sitta med de andra barnen och äta frukt ute, så vi satt på en egen bänk, på replängs avstånd. Envis och egen. Knner ingen sån människa i den här familjen, nope, inte alls.

Men igår gick det mycket bättre.

I förrgår såg jag ut som på bilden. Totalt väck. Endast små springor till ögon. Jag ligger i nätgungan i Sätunaparken och pustar ut och det är Ava som gungar mig numera. Stortjejen.

Chilly

Varje vår och sommar lyckas vi förtränga hur kall vår lägenhet blir så fort graderna börjar krypa neråt. Nu är det dags igen. Tofflor, varma filtar och långkalsonger. Och så ljusen då, alla ljusen, för nu blir det liksom mörkt redan runt nio. Lite mysigt är det också förstås.

I morgon har jag fridag. Kraxet ska gå på inskolning och kolla läget och se hur det ser ut och hur en dag ser ut. Så jag blir på riktigt helt fri. Jag ska sova. Jag ska slökolla på TV. Ligga kvar i sängen liiite för länge. Äta i sängen. Smula i sängen. Kanske måste jag löpa ut efter lite tidningar och bara vältra mig hela dagen.

Egentligen kan listan göras vääääldigt lång över vad jag borde göra: städa, rensa skåp, putsa fönster, städa garaget, rensa Avas kläder, mina kläder, ta upp lite höstkläder och mammakläder ur källaren, tvätta, handla, skriva inköpsnota för storhandling, handla kläder, boka biljetter, fixa balkongen för hösten, planera eventuella resor i höst...ja, and so on and so forth.

Men.

Det är inte ofta man får en helt fri dag. Så jag tror jag skiter i rubbet. Om inte andan faller på.
I morgon ska jag bara lyxa.

Ava för ganska exakt ett år sedan. Pluttan. 

Förskolans första dag

Så var dagen kommen, klockan slagen, hela den biten. Jag var som vanligt helt oförberedd och inledde dagen med att duscha både mig och Ava (görs alltid på kvällen), ha en klädkris (jag har iiinga kläder när det vart lite kallare), stöka ner hela lägenheten när jag rev omkring bland ouppackat från stugan, rensade skötväskan för att kunna få ned nånting överhuvudtaget i den osv. Jag önskar att jag lagt fram kläder, packat väskan, duschat och plockat kvällen innan. Man jag var så trött när vi kom hem att det var bara soffläge och tacos som gällde. 

Så, hur gick det då? Jo, det gick bra. Hon rivstartade när vi kom fram genom att springa iväg med någon kille mot sandlådan, men sen visade det sig att vi skulle vara inne, och då blev hon tvärsur (hon gillar som bekant att vara ute, och vi är alltid ute på förmiddagarna). Sen satt hon i mitt knä eller i min närhet mest hela dagen. Kom någon för nära skrek hon ett varningstjut. Det gör hon allllldrig. She knows. I know she knows. I morse fick Håkan inte åka till jobbet heller, hon skulle upp i hans famn och kramas och det var pappa, pappa, pappa hela morgonen. Men hon åt bra och sov bra, fick väcka henne. Eftermiddagen gick bättre. Får se hur morgondagen artar sig när det blir utomhuslek. 

Hur det gick för mig? Jag luktade svett och kraschade efter middagen, sååå trött. Men känner mig trygg med stället och personalen. Det kommer bli bra. 

Kräftkalas

Vädergudarna var med oss i helgen. Det hade lovats regn hela lördagen och fint på söndag, men det bidde tvärtom. Tur det! Så vi fick en massa sol på näsan och barnen kunde springa runt i trädgården och leka och plocka pezgubbar i det fd sockerdrickaträdet. 10 vuxna och 6 barn förgyllde vår lördag ute i stugan, plus en jäkla massa kräftor. Smakade lite väl salt i min gravidmun, men still, very good. Sen ööööste det ned hela söndagen och åskade hela dan, typ. Det sket Ava i och rymde ut så fort hon fick chansen, i strumpläst eller mockasiner. Det vart uppehåll en stund på eftermiddagen då vi letade oss ut i svampskogen och det kommer finnas sjuukt mycket trattisar alldeles strax. Vi åkte hem bland blixtar och dunder och i Märran hade det tydligen gått en tromb. 

Ava fick en fotbollsdress av M & Jullan. 

Mot förskolan

Ava har blivit utrustad inför förskolestarten. Mommo har fixat en vit mini-kånken som dessutom räddar just fjällräven. Och så har hon fått en finfin mjukisklänning att leka och busa i. Vi testkörde den häromdagen. Funkar perfekt.

En dag i Kama

Lek & latte på Ängö

Lyxlunch på Saluhallen 

Gamla kåren är numera alltså en saluhall, jag har alltså kört tequilarace vid ostdisken. 

Lyxpraliner till kaffet. 

Mönsterbebis la sig ned och sov vidare på uppmaning så vi hann långluncha på riktigt - lyyyyyx!

Ett besök i min favvobutik i Kama, Topiary. Ava gosade upp alla mjukdjuren och fick med sig en liten katt hem. 

Tapetlyckoträff

När vi flyttade in i vår lägenhet för tre år sen och höll på att måla om och fixa hittade jag en tapet jag ville ha i köket. Eftersom köket ändå var ok (tyckte vi då) lät vi det vara. I efterhand har jag letat och letat efter tapeten, för den har verkligen satt sig, men utan lycka. 

I Kalmar slår jag upp en av Nettans inredningstidningar, och vips, där är den!

Oj, den är lika fin som jag minns den! Från Sandberg tapet & tyg, tydligen. Wilma heter den. Den får bo i vårt nästa hem, om vi nu nånsin hittar nåt vi vill ha. Titta gärna in på deras sida, de har massa fint.  

Kvällsdoppet

Här tog vi ett fantastiskt skönt kvällsdopp efter en långpromenad kring vackra Kalmar. Jag förstår varför jag trivdes så bra i den stan, det är vatten precis överallt, det finns fantastiska promenadstråk och badplatser i varje hörn. Unlike Märsta. Där man får roa sig med att gå omkring bland miljonprogrammen. Varmt i vattnet var det också. 

Ava studerar Ölandsbron. 

Busungen

She's up to something. 

Testing. 

Inga fötter på bordet, säger jag. 

Närå. Tror ni det gått fram?

Laddar. 

Ta-da!

The view

Så här ser det ut från Endres och Nettans balkong. Avis? Nää! Inte det minsta. Inte alls. Nähedå. 

Världens bästa man

Jag lever med världens bästa man. 

När jag kom hem från resan var lägenheten skinande ren, sängen nybäddad, maten förberedd och en bukett rosor stod och väntade på mig. 

Igår när ingen orkade varken handla eller laga mat så gick han i ösregnet, jag menar hällande tokregn, och hämtade pizza. 

Eftersom jag känner mig lite down under så har han tagit med lillan och handlat, lagat mat, har tvättstugan och dessutom tagit ut en semesterdag i morgon. 

Det är min man det. 

Världens bästa. 

Hej hej hösten!

Idag har det tokregnat. Det var som att hösten svepte in med besked. Det regnade så häftigt att vi helt enkelt vart tvungna att gå ut i ovädret. Ava var lite skeptisk i början, men när hon vant sig så sprang hon omkring och hoppade i alla pölarna och öste vatten med spaden. Att gunga i regn är ingen hit, för mycket vatten i ansiktet och rutchkanan går skiiita fort. Lite för fort. 

Vi får hoppas att det finns lite sommar kvar, för vi har sommarfest i stugan i  helgen. 

En tre månaders ledig sommar måste ju firas av ordentligt. Ska bli jättekul!

Meltdown

I eftermiddag har jag haft en meltdown.
Ringde Kraxet strax innan tre och tyckte han skulle komma hem.
Storgrinade, bara så där, rätt var det var.

En tredjedel av graviditeten är avklarad. Jag tänker knappt på det och känner mig inte gravid. Tänk om jag inte är det? Tänk om barnet inte finns och jag bara lider av bukfetma? Idag tänkte jag att jag skulle läsa vad som händer i v 13 och 14, som omföderska kan man känna fosterrörelser runt den här tiden. Hjälp! Jag blev förskräckt när jag läste det. Jag är inte redo! Rätt var det är så har halva och sen hela graviditeten gått och någon gång måste jag ju börja förbereda mig mentalt.

På måndag börjar inskolningen. Jag inte hunnit tänka på det heller. Eller förträngt det. Vi har inte ens pratat om hur vi ska göra med hämtning och lämning och huruvida vi ska gå ner i tid och hur mycket. Och så kommer jag inte få vara med henne hela dagarna. Titta på henne när hon sover. Busa. Läsa. Kramas.
Separationsångesten börjar kicka in. Big time.

Jag undrar hur mycket hon känner av för hon har blivit extremt mammig. Hon har varit det hela sommaren, men idag har hon hoppat högt och gormat om jag bara reser mig från golvet i hennes rum. Som om jag skulle lämna henne för alltid. Hon har till och med klamrat sig fast på mitt ben med både armar och ben.
Hur fan ska inskolningen gå?

Jag har inte haft någon ordentlig egentid på år och dar. Vi har varit duktiga på familjetid under sommaren, men vi har båda behov av att vara allena också. Jag behöver en paus. Inte minst efter en intensiv resa och så gäster på det. Det är kul, absolut, men också krävande. Jag behöver sova. Läsa en bok. Filosofera. Ströva i skogen. Sitta och titta ut över öppet hav.
Bara vara.

Min älskade skatt. 

Alkoholfritt

Smakar inte öl, men smakar gott! 

Skälby

I Kalmar tog vi en promenad upp till Skälby gård, (vilket också är mina gamla hemtrakter). Lekte i parken, tittade på djuren och åt kanske världens godaste bulle på kanske världens billigaste fik. Den var helt sagolik. Avas favorit var helt klart grisarna, hon stod klistrad hur länge som helst och tittade. Gullet. 

En dag i stan - Växjö

Jag, Nena och barnen spenderade en dag på stan. Vi började vid strandbjörket på söder, där vi en gång bodde och där mitt gamla favvocafé finns, då hette det Kaffestugan. Lekparken kom jag inte riktigt ihåg (man ser det man är intresserad av) men där fanns så klart en massa skoj. 

En jeep till exempel. 

Mossa på taket, det säger väl allt. Finfint lunchställe för barnen, som dessutom fick medhavd burkmat serverad i fina skålar. Plus i kanten för den. Vi drack kaffe och smaskade kaka. 

Sen traskade vi ner på stan och Ava sov medan vi shoppade lite. Runt denna sjö, som ligger intill strandbjörket, har vi gått otaliga gånger. Jag vet inte hur många varv jag avverkade på tre år. I allén har jag mött en riddare på häst på vägen till systemet. På riktigt alltså. En korsriddare på en stor svart springare. Jag fick nypa mig i armen, men det är helt sant. 

Vegetarisk Mammalunch på De Luxe, synd att jag inte lyckades ta några bilder inifrån, för inredningen är sjukt cool. Deras hummus var också sjuuukt god. 

Växjös bästa nyhet?