Tröttsamt

Jag tror inte jag har varit med om något mer uttömmande och uttröttande än inskolning. Inga föreläsningar, maratonkonferenser eller långpannor man mäta sig med detta. Man gör typ ingenting, eller i vart fall så lite som möjligt, eftersom jag vill att Ava ska utforska själv. Så man är totalt uppmärksam och passiv samtidigt. Skitjobbigt. Det ger ju mer energi att leka. Hon är det klängigaste barnet och igår döpte föreståndaren henne skämtsamt till illvrålet. Hon har som bekant röstresurser, flickebarnet, och när någon kommer för nära eller tar en sak hon gillar (även om hon inte har den för tillfället) tja, då kommer det. Hon vägrade sitta med de andra barnen och äta frukt ute, så vi satt på en egen bänk, på replängs avstånd. Envis och egen. Knner ingen sån människa i den här familjen, nope, inte alls.

Men igår gick det mycket bättre.

I förrgår såg jag ut som på bilden. Totalt väck. Endast små springor till ögon. Jag ligger i nätgungan i Sätunaparken och pustar ut och det är Ava som gungar mig numera. Stortjejen.