Raketsteg

Steg tre i min raket är, som jag varit inne på, maten. Den 8 januari, när alla helger var över för den här gången, inträdde sockerstopp. Det har jag hållt fullt ut. Och så skulle jag klippa kolhydraterna med, men jag mådde så dåligt att det fick bli en nedtrappning. Men nu äter jag lchf, inte hard core, men inga rena kolhydrater. Ingen pasta, potatis eller bröd. Men en och annan morotsslant har jag ätit, och äpple och en bit mörk chokladtryffel. Omställningsbesvären är förjävliga. Jag vart yr, matt, svag och allmänt låg. Men det är över nu. Fast det är lite trixigt att få i sig ordentligt med fett och då blir man lite svag emellanåt. Men. Det ger resultat på måttbandet. Om vi säger att en vecka var nedtrappning så har jag alltså hållit på i strax över två veckor. Det har gett tre centimeter mindre midja. Vad vågen säger vet jag inte. Den gick bokstavligen i tusen bitar då jag tänkte väga in mig (den var gjord av glas). Jag tog det som ett ganska tydligt budskap: skit i vågen! Så jag gör det. Och lchf för mig är INTE en massa kött med bea. Det är samma mängd protein som innan, normal mängd  grönsaker och det som ska till extra är fettet. Så man blir mätt.

Julgullo

Har helt missat att lägga upp denna söta jultjej. Älskade Juni. 

Mera flickor

Plättar

Det är tur någon använder kameran här hemma. H har tagit lite bilder på tjejerna idag. 

Kalasskor

Jag har sökt med ljus och lykta efter ett par lackskor till Ava. Jag har vetat precis hur jag vill ha dem, men inte hittat några. Hittade ett par Kavat förra våren, men då var de för trånga, hon har en hög fot. Men nu så! Äntligen har hon fått sina lackskor från mormor! Hon vart så nöjd och glad och stolt att hon var tvungen att ta med dem till förskolan dagen därpå. Lilla Juni puni har också utrustats, nu ska jag bara hitta en klänning till Juni så är de redo för kommande födelsedagskalas!

Missmod

Alltså, när man börjat lägga sig i tid på kvällarna, ökat den dagliga rörelsen med flera hundra procent och dessutom lagt om kosten till helt sockerfri och gradvis mot lchf. Vad får man för det? Ny ork och energi? Näni, förkylning som vägrar släppa taget. Jag trodde det vände redan i onsdags. Men jag vaknar fortfarande genomtäppt med saharastrupe och klapptrött. Så där trött att man liksom inte får upp ögonen. Att ta av min egentid på kvällarna för att få mer ork har jag gjort för att jag vill orka mer på dagarna. Orka hitta på saker med barnen, orka tänka, orka leka. Men just nu får jag liksom none of the above. Ingen ork och roliga och givande aktiviteter, heller ingen egentid att pausa och ladda batterierna med. Har varit klar för sängen vid åtta på kvällarna. Så nu börjar jag dessutom bli lite själsligt trött och sliten. Matt, trött och uttråkad. Värsta möjliga kombon. Tipsa gärna om inspirationskällor för att liksom lyfta andarna. Hej svejs.

A som i Ava

Hon har börjat intressera sig för bokstäver och jag har missat att visa hennes sköna an. Hon ritar an med snippa. Alla får dock inte snippa, bara vissa. Sen letar hon efter sin bokstav och pappas bokstav, i text och på mjölkpaketet. Kompisens bokstav har hon också hittat, i netflix.

Stortösen

Tänk att det snart är tre år sedan våran vackraste Ava pava kom till världen. I morgon skickar vi iväg inbjudningar till första barnkalaset. När jag frågade vad hon önskade sig till sin födelsedag svarade hon tårta. Precis som i julklapp. Men den här gången ska den vara rosa.

Läslust

I somras la jag upp bilden på Ava på instagram och skrev nåt i stil med att jag allt oftare hittade henne i en hög av böcker när jag började undra vart hon tagit vägen. Idag hittade juni till korgen med böcker. Hon läser "knacka på" som hon fått i julklapp och knackar för fullt. Sen om det är dörrar eller kaniner hon knackar på, det kvittar.

Omstart

Det här skulle vara en av flera "före-bilder" inför en omstart här hemma som skulle börjat nu i helgen. Inga stora projekt utan göra lite vårfint här hemma efter julen, det ekat ju tomt och trist utan gardiner och gapande tomma krukor. Min plan var att röja bort allt, allt krafs, alla krukor och prydnadssaker och börja om i varje fönster och rum. Det bidde inte så. Det ser ungefär likadant ut nu. Jag blev förkyld. Ignorerade det i lördags för att jag var tvungen att fixa lite grejer och idag har jag legat hela förmiddagen. Inget pimp och fix här inte. Det är inte många dagar mellan förkylningarna nu. Känns knappt som att jag varit frisk sen i julas, även om inte alla förkylninngar tvingat en i säng. Lite less på det nu. Mina sista veckor som heltidsledig nu. Ska börja jobba i februari. Inte så mycket ångest. Än. Känns mest kul. Men jag är gärna frisk med bibehållen ork min sista tid hemma, men who am I kidding, vi går ju in i vabruari nu. Vi får väl helt enkelt hålla tummarna och önska varandra lycka till!

Sicken en räv

När vi var hos syrran och julbakade till första advent så ställde vi ut kakorna på förstukvisten eftersom det inte fanns plats i kyl eller frys. De var välpaketerade i lådor och kylbag. Följande morgon går min mor ut för ett bloss och kommer sedan in och utbrister att kakorna är borta! Min syster förstår genast vem som varit på besök, räven. Rävfan har stuckit med våra kakor! Allt jobb i onödan! En stund senare återfinnsdock kakorna i andra änden av tomten, då är axelremmen av, så han lessnade väl, räven, när han inte kom in i bagen. Hela händelsen var ju rasande spännande för en liten Ava som berättat vitt och brett om räven som tog våra kakor och sen dess har vi varit förföljda av rävar. Överallt dyker de upp, inte minst tjuvräven Swiper i Dora. Detta har min mor tagit fasta på, så den senaste räven heter Frank och hängde på vår dörr när vi kom hem från en morognpromenad häromveckan. Himla söt räv faktiskt. 

Kronan på verket

Jag ska ju börja jobba snart och hade verkligen INGA kläder. Alltså på rikt. Jag snurrar runt på några få plagg som alla är minst två år gamla. Det brukar heller inte gå så bra för mig när jag ska handla kläder, att hitta storlekar, att hitta saker som faktiskt funkar ihop och går att använda. men den här gången har det varit helt annorlunda. Var på kista och lyckades shoppa en helt ny, genomtänkt arbetsgarderob på typ två timmar. Jag hittade det jag tänkt mig och mer. Som om de hade hängt fram det till mig. Och dessutom var mycket på rean. Helt grymt flow. Som kronan på verket hittade jag de här byxorna i går. De kan vara de tuffaste byxor jag ägt.

Bäst

Vi firade minijul med storkusinerna på nyårsdagen hos kärmor. Hon undrade idag om vi fick några bra bilder på den obligatoriska kusinbilden. Tja, de här är de bästa. Eller minst dåliga. Hur man nu vill se det ; )

Surtitta

Håkan brukar säga att jag har en konstig min när jag ser på tv, lite sur och besämd och mest konstig. Själv har jag ju av förklarliga skäl inte sett minen, men jag misstänker att den ser ut ungefär så här. 

Röda mattan

Vi har ett tag pratat om att ta Ava på bio, jag är ju vansinnigt risigt uppdaterad om saker i vår omvärld när jag är föräldraledig, jag stänger liksom av det flödet. Så det var först när vi var på The Hobbit häromveckan som jag såg att Bamse gjorts som långfilm, så då bestämde vi oss för den. Då visar det sig att den går här i byn, kalas! Sen hade vi sån tur att farmor kunde ställa upp på kort varsel och ta Juni, så vi kunde gå alla tre. Vi hade gott sällis av både kusinerna och en helt annan Björn. Eftersom det var första besöket undrade man ju om hon tänkte sitta kvar, eller ens gå in i salongen. När vi var på innebandy förra helgen stod vi mellan glasdörrarna hur länge som helst innan hon ville gå in. Men det gick finfint, hon ville inte sitta i biostolen för hon bara ramlade ned tyckte hon. Så hon parkerade rumpan på golvet med sina popcorn och Mer och fikade i tofflorna hon packat med sig. Sen satt hon hos mig hela filmen. Lite läskigt var det (i filmen alltså) men mest kul. Det tyckte vi med. Jag undrar ibland vilka minnen som hon kommer ta med sig, vilka ögonblick kommer bli defining moments? Jag minns inte min första bio, men jag minns väldigt tydligt ett av mina första biobesök. Jag var nog fem år gammal och vi bodde i Sundsvall då, mamma tog mig och min bror till att se E.T. Fatta den. E.T. på bio, vilken upplevelse. Ett minne för livet. 

På vift

Det känns nästan som slöseri att sätta sig på pendeln en sån vacker vinterdag. Men har lite måsten att klara av. Tur man blitt än mer effektiv som småbarnsmor. Men ska jag hinna ut måste jag nog vara superkvinna. Det orkar jag inte. Så jag får njuta från pendelfönstret. Have a good one!

Äntligen vinter!

Idag har det varit fantastiskt väder! Ava och jag satt vid varsin altandörr och såg dagen gry. Strålande sol på blekblå himmel, magiska snöfall, rimfrost i träden och sen den vackra koboltblå skymningen. Äntligen vinterland, winter wonderland!

Kvällsåkning

Dagar som dessa

Ava är hemma, snön faller fantastiskt vackert samtidigt som solen skiner, jag drar mina barn i varsin pulka och kisar mot solen medan jag hör hur juni skrattar så hon piper åt Ava som spexar och fånar sig. Det är dagar som dessa som är guldkornen. Det är dagar som dessa som får mig att vilja stanna hemma med mina barn alla dagar.

Dora

Ava har en ny favorit som gått varm under jullovet. Dora. Hon är heelt galen i Dora. När juni sov sin eftermiddagslur kröp vi upp i soffan med lite fika och så fick hon se Dora. Två-tre avsnitt kunde det bli. Vi unnade oss lite.å Lite paus. Lite lugn. Lite ro. Sen blev hon förkyld, då vart der Dora för hela slanten i nästan två dagar. Så nu är det Dora-detox. Hon blir tokig när jag stänger av tvn. Oftast nappar hon åt sig kontrollen och gömmer den. I en kartong. I sin väska. Under kökssoffan. Igår hivade hon iväg den i hörnet bakom soffan. Men när hon accepterat läget, att det till exempel är slut med tv på morgonen nu när det är vardag igen, händer det grejer. I morse byggde vi koja innan klockan slagit sju. Hon var boots och jag, jag var Dora.

Beautiful

huja vad fin hon är!

Juleljus

Förra veckan passade vi på att samla ihop alla juleljusen på köksbordet och tända dem en sista gång. Precis som min mamma alltid gjorde. Lite varm choklad och pepparkakor till Ava. Fantastiskt mysigt att fika i skymning med tända ljus. Det får vi nog lov att fortsätta med, även om julen är över för den här gången. Jag drog ut på det in i det sista, men nu är allt nedplockat och nedpackat. Fick stålsätta mig för att ta ned stjärnorna. Det blir ju så mörkt och omysigt utan dem. Eller ja, lillgranen i vas är kvar. Det kanske den får vara bara en liiiiten, liten stund till. Tills jag blir sugen på tulpaner. 

...och så lite sol på det

 Så här såg det ut i söndags i pulkabacken, jättehärligt med snö och båda ungarna älskade snowracern! Det var en hel liten tomtearmé med folk som slöt upp och sprang i backen och drack kaffe och drog barnvagn. Myyysigt!

Så snöade det lite till igår kväll och så vaknade vi upp till ett riktigt härligt vinterland med sooool! Eller ja, tre timmar efter vi vaknat såg vi att det var sol, och solen gör ju all skillnad! Det var så vackert att jag brottade ungarna i overallerna två vändor. Det tar ungefär lika lång tid att ta sig ut som den tiden man kan vara ute med småknattar i tio minus. Men såå värt det! 

Juni gillar pulkan och sitter och hummar i takt med att den åker och sjunger, om man stannar, om än bara för någon sekund för att ta en bild, gallskriker hon, direkt. 

Första syskonåken! Oj vad kul det var! 

Det tog Juni ungefär tre sekunder under hennes första pulkfärd att lära sig äta snö. Här kryper hon alltså omkring i snön! Hon har tagit sig från lilla babypulkan själv, hon tyckte det var så kul att hon skrattade högt. Gullunge!

Sen fastnade hon. 

Vi hoppas på mer sol och vintervackra dagar. Folk som tyckte det var för sent för snö förstår jag mig inte på. Alls. Vem fan vill ha novemberäckelväder i januri och februari? Våren kommer ju lik förbannat inte förrän i mars. Näni, mer snö med sol åt folket!

Hej då.

Jag skulle kunna börja om nu. Nu när snön kom, ta advent igen och köra hela julerejset igen. Håkan demolerade granen, eller skeletor som den hette mot slutet, i lördags morse. Han var less. Jag brukar också bli less, pyntet brukar stå mig upp i halsen och jag brukar börja längta efter ljus, pasteller och tulpaner. Det brukar kännas befriande med tomheten, och inspirerande. Men inte i år. Nä. Jag vill fortsätta se Ava somna i adventsstjärnans sken. Jag vill spela mer julmusik och ha så där mellandagsmysigt igen. Nu när snön är här och allt.

Äääääntligen snö!

Japp, här kommer det, mitt äntligeninlägg! Det var Ava som upptäckte det i morse och vi stod hänförda några sekunder innan hon vart tvungen att dela de goda nyheterna med någon: "pappa, pappa, kom! Det snörrarrr!" Pappans försök till att "ja, jo, jag har sett det (när jag var uppe och gjorde välling kvart över fem) " lyckades inget vidare, det var bara att kliva upp o,h beundra. Hon ville ut direkt, men jag så att det nog fick ljusna lite först, klockan var ju ändå bara tjugo över sex, någon måtta får det allt vara på snöivern. Men sen drog vi ut med snöräsern, det var precis så det gick att åka. Tur det snöade lite till på eftermiddagen. I morgon kör vi backe för hela slanten, så nu är det go natt.

Så jävla nöjd

När juni låg i magen och bara var en liten fis så kallade vi ju henne för kotte. Här är en annan kotte, kavats ekologiska lära gå sko. Har beställt till junis ettårsdag. Den är såå fin. Är sååå nöjd. Välgjord och supermjukt skinn. Och gul, kul!

I morrn då?

Här sitter de och tittar längtansfullt ut efter snön. Idel gröna gräsmattor möts vi av. I morgon säger de nu. Kom igen nu då.