Jag har lyckats övervintra pelargoner! Jag är så glad och stolt. Och jag tror jag vet vad jag gjort för fel tidigare, jag har tagit fram dem för sent. De hade ju börjat växa nu, trots att de förvarats i förrådet som både är väldigt svalt och helt utan solljus. Och jag har ju plockat fram dem på vårkanten. Man lär så långe man lever hörni. Kul!
Det fiffiga när julen tar slut och när man sörjt klart, är att det kommer en massa ny energi in i hemmet. Nya idéer kläcks, solen letar sig in igen och påminner om att vi går en ljus tid till mötes. Och så börjar löftet om vårens annalkande spira i kroppen. Man börjar längta eftet de där första värmande strålarna som lockar ut en på altan med en kopp kaffe. Snödropparna och krokus. Och inte minst, alla tulpaner!
Vi hade julgransplundring redan förra helgen, vi glömde visst vattna granen så den gav upp. När jag vaknat för tredje gången samma natt av fallande kulor vart jag tvungen att ge upp granen. Att packa ihop julen är alltid lite vemodigt och granen är som bekant värst. När jag berättade för Juni att vi skulle ta en sista mysfika med granen på söndagsmorgon började hon grina. Lilla gullot. Det är Mammas tös. Jag hade kunnat grina en skvätt själv. Så tråkigt tycker jag att det är. Men de mumsade pepparkakshus ( som aldrig blev ett hus, utan bara dekorerade delar) och så tände vi änglaspelet. Nu är glada julen slut slut slut.
Börjar känna mig less på detta nu. Känns som att jag kan det. Börjar förstå innebörden av att jämföra utmattningssyndrom med en ökenvandring. Pust.
Hade barnen hemma i torsdags med hjälp av kärmor då fsk var stängd, sen vart det sigtuna på fredag och pulkabacken lördag (alltså jag gick dit och stod i backen, sprang inte omkring eller nåt) samt två nätter med dålig sömn. Sen var jag finito. Slut i rutan. Darrig. Somnar med barnen. Orkar knappt vara vaken till middagen. Igår fick jag tvinga ut mig själv en kortis för att lufta mig lite. Vaknar skittrött och brusig. Tung i huvudet och i kroppen.
Dessutom börjar jag känna mig deppig. Oglad. Tom.
Har inte känt så tidigare och jag hoppas att det har att göra med sockerstoppet. Livet brukar ju kunna kännas lite grått och trist när man inte kan droga sig lite glad på socker.
Är inne på min andra vecka med socker och glutenstopp. Ska försöka mig på en detox och utrensning för att sedan börja äta mer antiinflammatoriska livsmedel. Jag tar det lugnt med att plocka bort livsmedel. Det tar mycket energi att tänka och lära om, och jag tänker låta det ta tid. Försöker ta bort livsmedel som ökar inflammationer i kroppen. Försöker införa lite nya goda vanor, och så får vi se hur det går.
Den 20 jan ska min man och jag på kroppsscanning. Då ska man tydligen kunna utläsa hur vitamin och mineralbalans ser ut och massor av andra värden för att se om man har några obalanser i kroppen. Sen får man rekommendationer kring livsstilsförändringar och kosttillskott. Ska bli jätte spännande och förhoppningsvis leda till att vi båda kommer att må bättre på sikt.
Jag har även förstått att man kan äta sig frisk från autoimmuna sjukdomar som tex obalanser i sköldkörten. Jag har ju knölstruma som växt till sig, ska bli intressant att se om det tillståndet går att förbättra. Det skulle vara fantastiskt om jag kunde undvika en operation.
Har beställt lite böcker på ämnet, bland annat "den självläkande människan " , återkommer säkerligen till den framöver.
Tips mottages tacksamt på vad man kan göra när allt är grått och trist.
Puss! ❤
Har tagit en vänskapspromenad för första gången sen jag vart riktigt dålig. Med favorit Latten, strålande sol, snö och en frusen Mälare. Samtal om livet, leken och lugnet. Fint.
Det har äntligen kommit snö igen! Det blir ju så sagolikt vackert! Och jag har tre dagar i rad orkat vara ute och gå en längre promenad. Inga 5 km. Men jag har varit ute och gått i nästan en timme. Förr innebar det 5 km. Nu innebär det en tur runt kollo området. Eller en större loop runt kvarteret. Jag är väldigt tacksam för det och hoppas det fortsätter så.
Jag har ju tjatat lite om Brene Brown och en av hennes teser är att vi måste våga vara sårbara. Det här inlägget vill Tomas tvivlaren i mig inte publicera. Tomas säger också åt mig att min upplevelse kanske inte var sann och att symboler är humbug. Jag tvekar inför att publicera för då kanske ni tror jag är tokig, att jag suttit för länge på kammaren och kanske avskriver mig som flum dum. Så därför tänker jag publicera det, och stå för min upplevelse och min uppfattning. Och fullkomligt skita i den där Tomas. Here goes.
Jag är normalt sett en väldigt varmblodig person och fryser ytterst sällan. Men sen jag blev sjuk kan jag bli så frusen att jag fryser i ett varmt bad eller under dubbla täcken. Så när jag känner mig frusen tappar jag upp ett hett bad och tänder ljus. Det gjorde jag igår efter en promenad ute i kylan.
Jag hade tidigare under dagen funderat över hur jag skulle få in meditation i min kommande vardag. Man behöver ju en längre ostörd stund, vilket innebär att barnen måste sova. Försöker jag kliva upp tidigare än mina barn så tar det alltid max 10 min innan någon av dem är vakna, hur indianlikt jag än tassar. Och när de sover på kvällen har jag inget eget krypin (juni sover i vårt sovrum) Så jag tänkte: jag testar att meditera i badrummet! Så jag tog med paddan och testade en ny guidad meditation för att balansera chakran. Jag vart så varm av denna övning att svetten rann ned i ansiktet på mig! Efteråt var jag väldigt avslappnad, helt lealös och med lite chanting i bakgrunden fortsatte jag att bara vara.
Då är jag plötsligt under vattenytan och liksom simmar kraftigt uppåt så jag liksom hoppar upp över ytan och är i ett hav och det enda jag ser är en stor sol och solblänk i vattnet. Jag hamnar under ytan igen och ser en haj (har varit vrålrädd för hajar sen Hajen i fjärde klass) men den försvinner fort och sen kommer en jättevacker valhaj och simmar lugnt. Sen kommer jag upp över ytan igen, så där explosivt, och jag förstår att jag bottnar/inte drunkar/sjunker. Jag är en delfin och hoppar runt som en tok och leker i vattnet, som jag förstår är the sea of love (hur jag förstår det har jag ingen aning om) Sen stiger mitt jättelika huvud sakta upp genom vattenytan och då är havet så litet som ett akvarium och sen kommer en gigantisk Buddha staty upp ur vattnet.Sen är jag en jätte och kliver ur vattnet och går mot stranden. Sen kommer jag inte ihåg nåt mer. Och ordningen på händelserna är lite vag. Och nej, jag hade inte tagit några svampar.
Efteråt kände jag mig otroligt glad och lätt i huvudet för första gången på länge. (Jag har ju konstant huvudvärk av olika former och intensitet och mycket spänningar i käken. Jag har varit svullen över tinningarna länge och det hade också lagt sig. Galet.
När jag sedan tvättar håret ser jag nåt flyta runt i vattnet. När jag tittar närmare ser jag att det är en fjäril, en paljettfjäril. Har aldrig sett den förr och det är inget vi har hemma.
Efter mitt bad vart jag tvungen att kolla vad fjärilar symboliserar.
"Det här är ett starkt tecken på en ny början på ett högre plan.Precis som fjärilen kommer fram ur sin kokong,
kan det betyda att du träder fram
med en ny skönhet och en ny medvetenhet att du går in i en period av
pånyttfödelse och transformation.
Fjärilen är en mycket gammal symbol för själen och till och med för själva livet.
En fjäril kan också symbolisera glädje
och lycka."
Eftersom jag kände mig rätt träffad av den beskrivningen efter min upplevelse kollade jag även vad delfinen kan symbolisera:
"Det här är en stark symbol.
Delfinen är en symbol för ohämmad
glädje, lekfullhet, spontanitet samt
andlig upplysning.
Delfiner är mycket medvetna och intelligenta varelser som har lärt sig leva tillsammans i glädje och harmoni.
Livet är till för att njutas av, så lek och skratta. Du är en budbärare för den högre sanningen.
Helhetstänkande och intelligens.
Du bär på stora helande och befriande krafter."
Det var en fantastisk upplevelse. det tänker jag stå för.
Här kommer lite bilder. Barnen hade eget bord till frukost och middag. De beställde mamma pannkakor till frukost. Dvs amerikanska pannkakor med smör och sirap. Det är löjligt gott. Juni lyckades bränna sig på tomtebloss två gånger. På samma sätt. Hon tog tag i en utbrunnen fast vi sa åt henne att inte göra det. Stackarn. Så hon hade först handen i ett vattenglas hela middagen och sen somnade hon med handen på sin ärtpåse. Hon däckade till prinsessan och grodan strax innan nio. Starkt jobbat när man vaknat fem och inte sovit middag. Men denna nyårsdag kommer att bli en prövning då barnen envisades med att vakna halv sju respektive sju. Gott nytt år! 😉
Vi firade nyårsafton hemma. Är glad att vi tog det beslutet för jag har haft lite sviter efter julfirandet där ork, energi och mående gått snabbt utför och vaknade med brushuvud. Men vi har tagit det lugnt. Brände två paket tomtebloss, ätit gott och myst. Ava var uppe ända till tolv. Trodde inte att jag skulle fixa det, men det gick! Så vi stod alla tre på altan och tittade på fyrverkerier och skålade in det nya året med loka crush. Mitt första helt nyktra nyår. (där det varit ett val)
Jag har lovat mig själv en sak inför det nya året. Jag ska vara snällare mot mig själv. Ge mig själv bättre förutsättningar att må bra. Under sjukskrivningen har en fråga fastnat som hjälper mig att bli det.
Jag frågar mig själv: Kommer det här beslutet leda till balans?
Det kan gälla allt från att se en film eller att försöka sig på någon aktivitet. När jag frågar mig det så övar jag på att lyssna på min intuition, vad den säger, och inte lyssna lika mycket på mitt huvud. Som ständigt har en massa tokiga idéer för sig.
Jag kommer ihåg när jag vart sjukskriven första gången för stressrelaterade besvär. Jag var höggravid med Ava. Jag kommer så väl ihåg hur det kändes, de två olika rösterna. En grinade och skrek och var så ofantligt trött och ville inget mer. Den andra sa till läkaren : men jag kanske kan jobba 50 %? Jag är så tacksam för att läkaren lyssnade på min kropp, när inte jag gjorde det .
2017 ska jag ägna åt att försöka gifta ihop mitt huvud, min kropp och min själ igen. Utforska mina känslor och mitt inre. Hitta min röst och följa den. Det känns både väldigt bekant och banbrytande samtidigt. 2017 ska jag börja ta hand om mig igen. På riktigt. Eller vadå då igen - 2017 ska bli året då jag lär mig ta hand om mig själv på bästa sätt. Jag har nog aldrig gjort det förr.
