Sjukstugan fortsätter mot födelsedagsfirande

Ligger som en blöt fläck i sängen och låtsas inte vara så sjuk. Men orkar varken äta eller göra nåt. Man behöver många teckningar när man är sjuk - sa Juni. Den här fick jag av Ava, återigen så härligt glada gubbar så man måste le. Lika glada som hon. Tänk va, min lilla tösabit blir hela fem år i morgon.  Min glada, energiska, snälla, enormt smarta och busiga unge. Som fortfarande helst är nakenfis. Som gick på kalas med långkalsonger under finklänningen idag. Som fortfarande älskar sina köttbullar och makaroner.  Som varje morgon  har räknat ned dagarna till sin födelsedag i en månads tid nu och upplyst mig och hennes far om hur många dagar det är kvar. Som älskar att titta på nicke nyfiken och som helt på eget bevåg flyttat in i sitt rum. Min lilla stora fina Ava. Fem år 💗

Underbar tid

I morse vaknade vi med ett ryck klockan fem för att Juni kräktes. Det vi först trodde var en hostkräkning (önsketänkande) visade sig vara magsjuka. Underbar månad, denna februari.  Sa jag förresten att Ava hade sin   första öroninflammation efter det att Juni insjuknat i hosta och feber? Det blir väl en tre- fyra dagar på förskolan på fyra veckor. Underbar var ordet.

Regnbågsponny

Håkan är sjuk i flunsan och har legat som ett streck I sängen sen torsdag lunch. Själv är jag helt utmattad efter intensiv arbetsvecka med nya spännade uppdrag  (mer om det senare) och några dagars insats som singelmorsa (både hämta och lämna, laga all mat, plocka, natta, trösta, leka, bada etc etc) som vanligt när någon är sjuk eller borta undrar jag stilla hur de gör det! All heder åt dem med barn heltid själva!  Jag har dessutom foglossningsont i båda ljumskar,  så där så jag knappt kan gå mellan varven. Jag blir så stört  arg av den smärtan och min ofantliga trötthet att jag bara vill skrikgrina.  Men så går jag förbi den här bilden som hänger på kylen.  Avas regnbågsponny som hon ritat till moster Alix på alla hjärtans dag.  Då kan man inte annat än le och så försvinner det jobbiga en stund.

VAB

Tjejerna är sjuk. Det började med Ava förra veckan. Skrällhosta, krupp och förkylning. Nu är det Juni som är vissen.  VAB alltså. Såå jäkla stressande. Och jag som fått en släng magkatarr och knaprat losec. Försöker tänka att det är Så livet är. Jobbet måste vara on  hold då. Men jag vet ju hur lång att göra listan är och att ingen direkt gjort det åt mig medan jag var borta. Första dagen tillbaka i morgon.  Evigt  tacksam att dagen enbart innehåller ett möte. Då är det gasen i botten som gäller fast man är helt slut av sömnbrist pga all hosta och nattvak.  Hej och hå hörni. Men snart blir det vår.  Har nog aldrig börjat längta så tidigt efter våren som i år. Kanske är det det allmänna mörkret. Kanske är det kollo drömmar. Kanske är det den rent förlamande trötthet jag känner. Men om en månad är det vår.