VAB

Tjejerna är sjuk. Det började med Ava förra veckan. Skrällhosta, krupp och förkylning. Nu är det Juni som är vissen.  VAB alltså. Såå jäkla stressande. Och jag som fått en släng magkatarr och knaprat losec. Försöker tänka att det är Så livet är. Jobbet måste vara on  hold då. Men jag vet ju hur lång att göra listan är och att ingen direkt gjort det åt mig medan jag var borta. Första dagen tillbaka i morgon.  Evigt  tacksam att dagen enbart innehåller ett möte. Då är det gasen i botten som gäller fast man är helt slut av sömnbrist pga all hosta och nattvak.  Hej och hå hörni. Men snart blir det vår.  Har nog aldrig börjat längta så tidigt efter våren som i år. Kanske är det det allmänna mörkret. Kanske är det kollo drömmar. Kanske är det den rent förlamande trötthet jag känner. Men om en månad är det vår.