Stolt

Jag är så stolt över mig själv. Nu är jag här. Nu har jag vänt upp och ned på allt i mitt liv och tagit ut en ny riktning, nu står jag här och har köpt ett hus, fått ett nytt jobb inom skolan i Nora, jag har klarat av en intensiv körkortsutbildning och klarat teoriprovet. Nu står jag här, på väg, på väg in i mitt nya liv som jag har skapat efter mina drömmar och önskningar, min längtan. Oavsett hur det går i morgon på uppkörningen så är jag såå stolt över mig själv. Mitt mod, min envishet och uthållighet. Min förmåga att ha lite is i magen, att våga följa mitt hjärta och  (åtminstone tidvis) kunna vila i tilltron att allt löser sig. Jag är så stolt och glad och oändligt tacksam. För två år sedan kunde jag knappt umgås med andra människor, jag levde med öronproppar inpluggade och var otroligt skör och rädd. För mindre än 1,5 år sen kunde jag inte utföra en enkel arbetsuppgift framför datorn.

Men idag står jag här.
Stolt, stark,
på väg.