Plötsligt händer det!

Jag står vid diskbänken och tillreder lite ersättning, kollar till Ava som glatt ligger och sprattlar på köksgolvet på rygg. På rygg..? Fast vänta här nu, la jag inte ned henne på magen? Jag trodde först det var sömnbristen som tagit ut sin rätt, man blir ju hyfsat disträ. Men nej, hon har rullat runt. Bara så där. Vips. Från ingenstans.Jag piper av förtjusning och hämtar kameran och tycker hon ska göra det igen. Men nej. Det räckte tydligen så.  Tjuvtränarn.

Skattjakt & sjukstuga no 2

Nu är Ava också förkyld. Hennes andra på 4 månader, vad är detta? Jag trodde amning skulle rädda en från det mesta; sjukdomar, mens, menssmärtor, graviditet och som det låter på de mest hängivna förespråkarna, jordbävningar, hungersnöd och allsköns ting. Men icke. Tja, graviditet har vi klarat oss från, men det beror på helt andra saker. Så igår natt sov jag två timmar, sen sov hon inte mer än 20-30 min i stöten under dagen. Lillnosen täpper igen alldeles. Tur man har näsfridan så det går att blåsa rent. Men inte vart det mycket vila där inte. Men är ju som inte frisk själv heller.

Givetvis så är det strålande sommarväder ute. Så det känns ännu jävligare att vara sjuk och sjukt sleep deprived.

En positiv sak är att hon sovit i vår säng, på ett behagligare vis. Alltså inte fastklistrad på mig, med tutten i mun och benen som trumpinnar på min mage, utan mellan oss, sovandes på sidan och med kroppskontakt via armar och/eller ben. Lite mys i allt elände.

En annan positiv sak är att jag fått se solen gå upp två mornar och insett att vi får ett fantastiskt vackert ljus via badrummet ut i hallen runt halv fyra rycket. Tjusigt värre. Man tar vara på de ljusa nätterna minsann.

Innan hon insjuknade alldeles hann vi hälsa på i stugan i söndags. Farmor Rakel hade namnsdag och Håkan letade skatter med julklappen han fick av mig, en metalldetektor. Jag förstår mig inte alls på tjusningen i att leta skrot med en sådan tingest, men lyckan som glittrade i hans ögon gick inte att ta miste på. Han vart grabb på nytt och grävde upp en gammal vedspis på tomten. Avas ros har nu sju knoppar och nästa gång ska den ned i backen. Vi fick med oss vackra, vackra bondpioner hem som Ava studerade fascinerat vid kvällsdoppet.

Nu vill jag att vi blir friska och får sova massor så vi är pigga och glada tills mormor (alltså min mamma) kommer på besök till helgen. Pliss?

Brevet från Lillan

Hej Pappi på fabriken!

Tänkte bara skriva en rad, för jag saknar dig så. Jag mår lite bättre nu, fast jag är fortfarande väldigt snorig, men mamma hjälper mig med näsfrida, jag är jätteduktig och skriker inte alls, utan tittar bara upp i taket. Jag gymmar lite just nu innan det är dags för second breakfast, mamma förstår inte hur jag förflyttat mig från mitten till kanten, men jag tjuvtränar lite. Jag sänder dig lite bilder, så du kan titta lite på mig medan du är borta. Måste sluta nu, ska bajja lite.

Pappi, kom hem, för jag längtar efter dig.

puss/ Ava

Midsommar

Som alltid gör jag mig en bild av hur jag vill att saker och ting ska vara. Gärna lite rosaskimrande eller äppelkindsröda. Alltid med det där lilla extra. Så också inför denna midsommar. Jag skulle baka finfina cheeseckae cup cakes att ta med, testa att göra några nya röror till kvällens grillning, ta en morgonprommis och plocka blommor och gör kransar till mig och Ava och ha med blommor till värdparet. Vi skulle titta förbi firandet i parken och lyssna på musiken och kanske äta lite gubbar i gröngräset innan vi anlände till Björkis i god tid.

Istället är jag skittrött dagen innan, vilket visar sig vara en förkylning. Så Håkan får åka och storhandla själv (är sist ut från willys 21.15) och jag sover innan han är tillbaka. Ava passar på att vara uppe två timmar på natten. Så jag passar på att sova efter att jag varit uppe med henne tidig morgon. Sen vaknar jag halv elva. Klockan tolv ska vi vara på Björkis. Inget är klart. Inget är gjort.

Håkan har köpt deliktatesspotatis och hel ansjovis till den Jansson vi ska ha med oss. Det tar en evighet att skala dessa minipärer och han får ränna ned på Willys och köpa rensad ansjovis, då ingen av oss kan eller ens tänker försöka rensa den där äckliga lilla fisken. Sen får han åka och slänga in den i ugnen på Björkis. Ava äter inte särskilt mycket och hinner bli trött för lur 2 innan vi är färdiga att gå. Stress.

Jag är skittrött och snörvlar och hatar att stressa inför bortgång. Det är mitt värsta. Så jag är redo att stanna hemma. Fira midsommar i sängen och bli frisk. Men vi kommer iväg.

 Vilken tur att vi gjorde det, det vart en jättemysig midsommarafton! Lugnt och skönt häng med den sedvanliga sillunchen med alldeles för mycket mat, världens godaste pannacotta till kaffet och sen en rejäl grillning mot senkvällen. Skrik och skratt, bad i pool och en och annan visa mot kvällen.

Ett rejält annorlunda midsommarfirande konstaterade vi gång på gång, med barn både i och utanför magarna. Där man är nöjd med en dagsranson på knappt två öl och en halv flaska bubbel och där nästan samtliga gäster tackar ja till kaffe klockan tolv.

Lugnet i stormen

Det har varit lite regniga dagar, då blir det väldigt lugnt på nå vis. Det snackades om varannan dags väder, men det är snarare varannan timmes väder. Sol och hällande regn om vartannat. Men vi har lyckats pricka in middag i sol två dagar i vart fall. Toscanas uteservering i strålande sol och pick-nick i Sätunaparkens gröngräs igår.

I går var det föräldraträff. Jag satt på golvet den här gången! Det var mycket trevligare när vi fick sitta själva och snacka en stund. Då kommer sånt fram som verkligen ligger närmast hjärtat. Som vinet. Ciggen. Vikten. Det finns en tjej där, absolut inget ont om henne, världens gulligaste. Men allt verkar liksom gå som smort för henne. Inga graviditetskrämpor, enkel förlossning och hennes unge somnar enkelt i famn, äter som en häst och rullar numera runt. Hon går dessutom ned i vikt av amning. Det är då man ler lite ansträngt och säger "vad kul!" och "nu går det här fattiga fettot ut och röker".

I morgon är det midsommar och vi ska strax bege oss ut i handeln. Kul. Själva firandet ska bli desto roligare, i god dryck, mat och vänners lag. Om jag orkar ska jag baka cup cakes, fick en finfin receptbok av finaste Anna på posten igår. Men vi är lite hängiga idag, jag och Ava, vi samsov inatt, så vi får se hur långt orken räcker.Klockan är fyra och jag har inte tagit mig in i duschen än.  Hon har dock introducerats till både piano och pipmugg idag.

Rutiner?

Man kan börja ana en dagsrytm och rutin just nu, men det ska man väl inte säga, då lär det väl förändras direkt.
Ungefär så här ser en dag ut, just nu, tiderna är långt ifrån exakta:

07.00 -07.30 god morgon, amning och gröt, grötmålet tar upp till en timme med tvagning och klädbyte, vi hinner leka en stund tills det är dax för
09.00 -09.45 frukostlur, efter den brukar hon vara på strålande humör, kanske tar vi oss ut för en prommis innan
10.30-11.00 då det är dags för andra målet, ersättning får hon numera, sen är det hopp å lek fram till ca
12.00 då det är dax att sova igen, här varierar sömnlängden, 45 min eller 1,5 h eller möjligen 2 h
ca 14.00 är det dax att äta igen, mera ersättning, kanske en smakis om vi är hemma och runt
15.00 brukar det vara dags att sova lite igen, gärna 1,5 h, men ibland går hon inte att söva om vid 45 in skarven
16.30-17.00 middag, förtärs utomhus om vädret tillåter
18.30-19.00 bad å lek och kvällsslurk
19.00-20.30 god natt, beroende på hur mycket hon sovit under dagen

Sen vaknar hon oftast en gång under natten, tidigare var det alltid 04.00 sen vart det runt 05.30-06.00 efter vi börjat med ersättning, men de senaste nätterna har hon vaknat tidigare, runt 02.00. Så det blir kanske natten som kommer förändras. Inte till det sämre hoppas jag. De har liksom nästan alltid fungerat hyfsat smärtfritt.

Namngivning

I slutet av sommaren blir det namngivningsceremoni i stugan. Inbjudan har gått ut i dagarna. Jag tycker bilden är oemotståndligt gullig. Så jag måste ju liksom lägga upp den här. Det är väl mest för att Håkan inte är medlem i svenska kyrkan och för att Ava ska få välja själv om hon vill gå med, som det inte blir dop. Gudföräldrar var det ju tvunget att bli. Det är Kim & Kin som får den stora äran. Håkan hade som förslag att vi skulle spela Kents "Utan dina andetag". Jag kan sen dess inte lyssna på den utan att stortjuta. Så den blir det inte. 

Skrik-skratt-film

Ava fyra månader på gott humör.  

Mina finaste

Bara för att de är så fantastiskt vackra ihop.
Mina fina.
De bästa som finns.

Ava pava 4 månader

Det går undan kan man säga! Jag har alltså inte jobbat på 6 månader och Ava har funnits i våra liv (on the outside) i hela fyra månader. Hon är så fin så jag var tvungen att hollywoodgrina när jag matade henne för ett tag sen. Så där snyggt så att bara tårarna rullar långsamt nedför kinderna, utan hulk och snor.

Ava, jag älskar dig så det skär i bröstet.
Grattis på din fyramånadersdag!

/mamma

Ava kan bara backa än så länge

Fogar & mirakel?

Igår var jag hos en knotknackare. En härligt bullrig varm och mjuk nallebjörn som menade att foglossning har man inte så här dax efter förlossning. Relaxinet som orsakar uppluckringen ska ha gått ur kroppen. Däremot finns det en vanlig åkomma som rutinmässigt kollas i utlandet efter förlossning, som orsakar samma typ av smärta. Nämligen svansklämma. Vi människor har tydligen en rörlig svans där bak och den kan fastna efter förlossning. Så han drog isär mitt bäcken och lossade på svansen, jag kunde sen känna hur den rörde sig! Helt sjukt! Så nu ska smärtan gå över. Jag vågar inte tro på det än. Men det känns bättre.

Han hittade även en ovanlig låsning i nacken som kan orsaka strypkänslan. Där känner jag tyvärr ingen förbättring. Men bra att låsningen lossades.

Så igår tillbringade jag några timmar i city, helt galen känsla. Så ovan. Det var skönt och konstigt. Och när jag hörde ett litet barn snörpte det ihop sig. Det kändes att nåt saknades. När jag åt lunch fick jag säga åt mig själv flera gånger att lugna ned mig, jag hade inte bråttom nånstans, ingen tid att passa, försök att njut. Men det gick som inte riktigt in.

Flaskan funkar mycket bättre nu med Ava, så Håkan var hemma med henne, och det gick lysande. Så nu har jag och Ava kläder till midsommar.Hon fick nya skor oxå. Hon skrikskrattar och pip-skriker numera. Kvittrar som en liten fågel.  Galet glad.

Jag vart mindre glad när hon vaknade vid 02.30 och inte somnade om ordentligt förrän 05.00. Efter diverse amning, spyor, bajsblöjor och ersättning. Lilla magen är lite tjorvig. Sen klev vi upp igen strax efter sju! Lovely!

Nyfiken i en strut

Vi har alltid upplevt att Ava är ett väldigt nyfiket barn. Hon ligger hellre och tittar på saker än sover till exempel. Numera stoppar hon gärna allt annat än mat i munnen.  Enda gången hon blir riktigt förbannad är om man stänger av hennes värld, alltså lägger en filt på huvudet eller så. Gillas inte. Men den här nyfikenheten tar sig helt nya uttryck numera. Barbisarna är väl fortfarande ok, men det är absolut inte samma sak längre. Nu är det mer spännande med nya grejer. Speldosekossan, som var en av de första grejerna jag köpte till henne, ligger hon och skäller på och brottas med och stoppar i mun. Hon har även fått en jättenalle av Håkans arbetskamrater som är en favorit att brottas och gosa med, det första hon gjorde var att lyfta upp kjolen på den. Ava då.

Hon har äntligen fått fatt på fötterna, och gör det numera liggande istället för sittande. Ligger hon på golvet så snurrar hon runt. På bilden nedan la jag henne på fällen framför sin stövel, sen tog hon vänstervarvet runt, med hjälp av lite spännande saker. Hon suger fortfarande gärna på allt (utom napp då förstås).

Ava snurrar (inte rullar) runt

Idag när vi traskade hemåt från ett besök hos Timo började hon kinka, jag misstänkte att det var magen (lite tjorvig och hård efter all gröt) eller hunger. Hon gallskrek efter ett tag, varken bröst eller flaska med kall ersättning dög, men tystnade så länge hon fick vara upprätt och titta på världen runt omkring. Nyfis! Jag antar att det är därför det går så bra med smakportioner och gröt. Det är nytt, det är spännande, det är gott och det är kul.

Gröt är gott & vart tar tiden vägen?

Ava gillar verkligen sin gröt. Instant hit. Det var inga problem att förstå vart den skulle eller hur man skulle göra. Hon hade nog kunnat äta en hel portion från start, om hon fått, men vi avvaktar och ser vad magen säger. Men hon är uppe i en hel smakportion i morrn skulle jag tro. Vi har även testat potatis & majs på burk, då proppade hon in hela haklappen i munnen, hon ville ha mer kan man säga.

Fick en förfrågan på fejjan om nya bilder på Ava, trodde jag lagt upp några, men det var bara bilder från första tiden. Sagt och gjort, sen bläddrade jag igenom bilderna i albumet, och då kommer dessa bilder efter varandra. Vart tog tiden vägen?

Det hemska har hänt

Det som gnagt i oss och som vi "nojjat" över, som vi tyckt oss se, den oro som vi vädrat med bvc. Att hon inte går upp i vikt som hon ska. Att hon inte äter som förr. "ha lite is i magen" "det ligger inom det normala och hon följer sin egen kurva".

Nu har isen smält. Nu är den slut. Puts väck. Hon har gått ned i vikt sen förra veckan.

Min första tanke var att nu jävlar är det slutammat. Nu ska jag veta vad hon får i sig. Basta. Med tårarna brännande bakom ögonlocken rusade jag ned på ICA och köpte gröt.

Lillprutten gapade och svalde så fint och ville ha mer än några skedar. Då fick hon ersättning och satte i sig 160 ml. Då bröt jag ihop. Mitt stackars barn. Och inget har hon sagt.

Det är säkert en kombination av många saker. Min mjölkproduktion som kom av sig efter sjukdomen, värmen under veckan som gick minskade hennes aptit, hon är mycket mer lättdistraherad och mer intresserad av världen runt omkring än av att äta och vi hade besök i en vecka. Det är tydligen vanligt i den här åldern att man glömmer bort att äta.

Men det spelar liksom ingen roll. Det hemska har redan hänt och man undrar hur man kunde låta det hända. Att man inte lyssnade mer på magkänslan. Eller tja, det var väl det vi gjorde när vi var ned och vägde henne för att kontrollera.

Men ni ska ju inte tro att det plötsligt blev enkelt. Det är fortfarande svårt att få i henne mat. Igår tog hon bröst, gröt och flaskan till frukost. Men tog inte flaskan någon annan gång under dagen. Till lunch vägrade hon både bröst och flaska men pep och klagade. Då fick hon en halv smakportion gröt och det gick ned utan problem. Det är som om hon vill ha mat men inte suga. Ibland. Ibland går det utmärkt att suga.

Så nu blir det smakisar och introduktion av riktig mat. Hon verkar ju redo och intresserad. Nu ska ungen gödas. På fasta mattider. Med hyfsat fasta sovtider. Nu är det sluttramsat. Nu ska det bli ordning och reda.

Försommaräventyr med acac

Det blir glest mellan inläggen när det händer en massa hela tiden. Bror och familj har precis farit hem. Hjälp vad tyst det blev! Har ju haft stök och stoj här en vecka och så plötsligt blir det alldeles, alldeles tyst. Lite skönt men ganska tomt. Tur att jag har lilla Ava.

Det har varit kanonväder och högsommarvärme nästan hela veckan. Kryssandet gick bra och var härligt, några smärre missöden såsom att Alva (22 mån) plötsligt inte fanns i lekrummet, Avas sovtid krockade med ilandstigning (övertrött gallskrikande unge som vägrade äta) och hemfärd (höll sig trots detta vaken i över 40 min i bilen, envisa unge!). Annars åt vi och drack gott, hängde ut på däck i solen och röjde runt i bollhavet.

Vi har även hunnit med en del lekparker, premiärdopp i Steningebadet, minigolf i Sigtuna med middag på Våfflan, bubbel och jordgubbar på balkongen och pojkarna spelade (lång)golf medan jag och Anna låg utslagna i soffan och åt snask och kolla film. Det har varit en härlig vecka!


Ava har också fått sina första riktiga skor av ACAC. Ett par rosa gummistövlar! Jag ääääälskar gummistövlar. Så de har givetvis fått första parkett på hyllan över skötbordet. Avas alla skyddsänglar fick lov att maka lite på sig.

Ava drog fram surläppen de första gångerna som morbror och Anna skulle hålla henne, men det gick över fort. Caesar tog hon till sitt hjärta omedelbums. Hon smila upp sig för honom på samma sätt som för kameran. Alva var också intressant. Och när Alva drog igång mistluren (vilket hon gör ett gäng gånger per dag, sötungen) så drog Ava fram surläppen och sympatiskrek. Fascinerande.

Det är fantastiskt fint att se hur barn är så förtjusta i varandra. Det är nåt alldeles särskilt. Att höra hur Alva det första hon gör när hon vaknar efter sin middagslur är att fråga efter Ava.

Veckan har också gett en försmak på hur det kommer bli att ha fler barn i samma hushåll, där jag och Håkan funderade på om det kanske räcker med ett? Men det klart att det måste bli flera. 

Dom är ju så fina ihop.

I väntan på grillen

Det är fredag. Det är 27 grader i skuggan. Anna, Christian och barnen är här. Håkan har slutat jobbet. Grillen är tänd sen länge. Rosa bubblor på kylning. Och Ava sover. Så klart.

Så jag sitter inne och väntar på att hon ska vakna. Vår älskade lilla skatt som oftast sover 45 min bestämde sig för att dra på en tretimmars. Hon har varit trött och kinkig idag, tror att värmen börjar göra sitt, så det är kanon att hon sover. Men jag är hungrig.

Igår var vi på Arlanda och kollade på flygplan och fikade. Hängde ut med gudsonen (aka spindelmannen) i Sätunaparken, drack en härligt torr cider samt skrattade hysteriskt åt Edward Scissorhands när han får en stöt. (sen var det dax att sova)

Idag har vi tagit det piano i hettan, barnen har varit trötta efter två tidiga mornar och så klart denna hetta. I morgon ska vi fläkta oss på sjön. Det blir dagskryss till Mariehamn. Vi tar Maddes stortoyota till Kapellskär och sen bär det av på böljan den blå.

Det är inte ofta jag säger det här. Men nu får hon vakna.

Att jag aldrig lär mig

Det är jättemysigt att gosa bebis och samsova. Men fasen så dåligt man sover. Dels är det en liten korv som ligger och sparkar en i magen hela tiden och dels sover man inte lika djupt. Det är väldigt lätt att Ava blir kvar i sängen lite för länge efter nattamning. Och då sover både hon och jag sämre. Hon vaknar tidigare och jag vaknar som ett vrak.

Har kommit tillbaka från vårdcentralen och BVC. Ava har haft en röd/rosa fläck i blöjan två mornar. Som tur är verkar det vara kristaller. Skönt! Hon fick kissa i en påse som var fastklistrad på henne. Medan vi väntade på att hon skulle kissa vägde vi henne på BVC. Kurvan har mattats av något. Det känns jobbigt, men ska ligga inom det normala. Hon fixade alla besök galant trots att hon vart väldigt trött på slutet. Höll låda för hela väntrummet med sitt jollrande och charmade personalen.

Sköterskan som klistrade på påsen passade på att få sig lite bebisgos också. Jättekul att se. Kunde liksom inte hålla sig och plockade helt omotiverat upp Ava och höll henne nära medan hon pratade med oss. Sen la hon ned henne igen så vi kunde ta på resten av kläderna.

Men det är klart man vill plocka upp den där gosungen.

Nu inväntar vi storbesök av morbror Christian, Anna och kusinerna. Kul! Bäst att vila lite.

Nu ska det gå att kommentera...

...vilket ni som läser jättegärna får göra! Ett litet hej nån gång ibland räcker fint, så jag vet att ni finns där.

kram

Rätt ska vara rätt; jag ger mig

Jag skrockade lite skadeglatt häromdagen när Håkan påstod att vår kära dotter krupit baklänges. Så där förståsigpåigt och drygt tvärsäker.

Jag backar, jag bockar, lyfter hatten och säger förlåt. Du hade rätt. Hon kanske inte kröp, men hon förflyttar sig baklänges, jag har bildbevis.

glad och nyvaken 

så här la jag ned henne 

jag tittar till en stund senare 

förflyttar sig även i sidled 

Nationaldagen

1993 träffades jag och Håkan den 6 juni på hans rum på Baldergatan och kysstes för första gången. Jag hade svenska flaggan i håret och tyckte han hade söta ögonfransar och så vackert blå ögon.

Idag, 18 år senare, firade vi nationaldagen på Lugnet tillsammans med vår vackra dotter på dryga tre månader. Och så klart med resten av gänget, i strålande sol med tårtkalas och flagga. Ava fick hänga med kusinerna och visste inte om hon skulle skratta eller gråta emellanåt. Spännande och lite läskigt.

Livet är bra märkligt. Och bra underbart.

Ava somnade i min famn ikväll efter att hon ätit i drygt en timme. Det var länge sen sist. Det var fint.

Brev från kolonien

Nu har det varit långhelg, kristi flygare bjöd upp till dans med riktig högsommarvärme. Vi passade givetvis på att njuta efter bästa förmåga.

I fredags kom Madde, Monica och Julia över för att hämta lite bilder till överraskningsfesten för Alexandra. Det vart mycket fniss och högljudda tjut och skratt i fikasoffan när Madde tvingades förklara för Julia (10 år) vad en kondom är och varför en sån kan vara bra att ha. Efter lunch traskade vi ner på vårt kära kollo i hettan och Ava pava mös med sin blivande gudmor och fick den gosigaste isbjörnen i present. Den åkte givetvis rakt in i mun. Vi vart kvar hela underbara sommarkvällen och grillade gott, men det gick väl så där för ava pava att kvällssova på språng. Hon somnade in ordentligt först när vi traskade hemåt vid tiorycket.

I lördags hade jag spring i benen och ville ut. Hitta på nåt. Komma loss. Så vi packade ihop oss och trillade ut efter mysfrukost till Solsidan och mello på balkongen. Vi skulle gå till Steninge. Eller mot Steninge. Kanske ta årstidsvägen och fika vid ån. Vi kom rätt snart på att vi behövde nåt att äta då. Willys i hundra år. Sen äntligen iväg, Ava somnade raskt i vagnen. Det var varmt. Väldigt varmt. Temperaturen i vagnen klev upp emot trettio grader när vi precis svängt av vid statoil. Solen strålar från klarblå himmel.

Det slutar med att vi står i skuggan i en skogsdunge och försöker få ned tempen i vagnen, ungen har förstås vaknat och vägrar somna om, det vagnas och vagnas. Jag har fått skavsår både på fötter och lår. Inget händer, varken med sovandet eller tempen. Vi vänder då hemåt i något som känns som en ändlös ökenvandring. Hunger och värme och skavsår. Jag är överhettad och högröd i fejan när vi når hemtrakterna, får spola skallen i iskallt vatten, byta kläder och skor och sedan intar vi vår lilla pick-nick på gården. Jag matar Ava och Håkan matar mig, så jag inte dimper i backen. Ava klarade nog det hela bäst. Vi skulle inte frågat oss om hon klarade en prommis i 25 grader i skuggan, vi skulle frågat oss om vi klarade av det. Hon fångade vinden med tungan i sin nya sommarsmäck och hade det gott.

Sen vart det snabba ryck för mammi att göra sig i ordning och komma iväg på överraskningsfest. Håkan och Ava skulle komma efter om hon behövde ammas. Det var en sagolikt skön känsla att bara komma utanför dörren själv. Sen att jag nästan missade att sätta på mascara och upptäckte att klänningen inte alls var nytvättad på vägen till bussen, tja, det är liksom så livet ser ut just nu.

Det vart nästan sju härliga solotimmar i goda vänners lag. Lekte charader så fogarna spraka. Kul var det. Håkan och Ava hade det mysigt hemma. Ava maratonsov i typ tre timmar, tog flaskan och satte duktigt i sig ersättning två gånger. Halleluja! Hoppas det fortsätter att fungera. Fast brösten svällde upp som ballonger och såg ut och kändes som de gjorde i början.

Hon får ligga lite direkt på golvet på mage nu, viljan finns där, men tekniken saknas. Hon ser ut som en fisk på torra land. Hennes far hävdar dock att hon kröp bakåt vid ett tillfälle. Här börjar hon tröttna något efter ett långt träningspass och drar frustrerat i sin nya bästis som det dessutom fungerar utmärkt att suga på.

Söndagen vart vilodag. Eller ja, egentligen skulle vi storstäda och ta oss ut till stugan. Vi hann inte med nåt av det och lärde oss att vi kan inte ha två projekt på samma dag. Men det vart hyfsat rent.

Backstugusittare

Japp, tebaks efter ett par dagar i stugan. Vilken skillnad det är! Har varit ute hela dagarna utan att ens tänka på´t. Utan någon som helst ansträngning. Och lillskruttan får sova ute i friska luften. Wonderful!

Det vart lite gamla sommarfavoriter och några nya. Vi tog en riktigt härlig sommarkvällsprommis när vi kom dit i måndags. Finfint väder och det vart några finfina bilder. Saknade dock en liten glasskiosk eller ett trevligt café längst med ån som man kunde gå och ta en kopp fika på.

Vi har dammat av förra sommarens stora stugnöje, chicago. Kortspel funkar absolut bäst på sommaren. Främst i stugor och torp. Sen vart det några skogspromenader, baby-björnen är plötsligt mycket intressantare när man når över kanten och kan titta sig omkring.

Vissa saker gillar man, kanske väldigt mycket till och med, och andra bara älskar man. Jag älskar hammockar. Så en ny-gammal sommarfavorit är amning i hammock. Så rofyllt. Så härligt. Ava verkar också gilla det, när hon väl ätit klart och ska rapas lägger hon upp armarna på hyllan, hakan i armvecket och studerar världen stilla.

Vi tog två-favoriter-i-en i går kväll, när Håkan skickat iväg sista skolrapporten och lillan somnat för natten. Då poppade vi en flaska cava, virade in oss i en varsin filt och trotsade myggen i hammocken. Ett litet fir-bloss vart det också minsann. Tänk, två års studier till ända.


Nu sitter jag nyduschad på ballen med en mellnöl och skriver. Livskvalitet.