Nu är Ava också förkyld. Hennes andra på 4 månader, vad är detta? Jag trodde amning skulle rädda en från det mesta; sjukdomar, mens, menssmärtor, graviditet och som det låter på de mest hängivna förespråkarna, jordbävningar, hungersnöd och allsköns ting. Men icke. Tja, graviditet har vi klarat oss från, men det beror på helt andra saker. Så igår natt sov jag två timmar, sen sov hon inte mer än 20-30 min i stöten under dagen. Lillnosen täpper igen alldeles. Tur man har näsfridan så det går att blåsa rent. Men inte vart det mycket vila där inte. Men är ju som inte frisk själv heller.
Givetvis så är det strålande sommarväder ute. Så det känns ännu jävligare att vara sjuk och sjukt sleep deprived.
En positiv sak är att hon sovit i vår säng, på ett behagligare vis. Alltså inte fastklistrad på mig, med tutten i mun och benen som trumpinnar på min mage, utan mellan oss, sovandes på sidan och med kroppskontakt via armar och/eller ben. Lite mys i allt elände.
En annan positiv sak är att jag fått se solen gå upp två mornar och insett att vi får ett fantastiskt vackert ljus via badrummet ut i hallen runt halv fyra rycket. Tjusigt värre. Man tar vara på de ljusa nätterna minsann.
Innan hon insjuknade alldeles hann vi hälsa på i stugan i söndags. Farmor Rakel hade namnsdag och Håkan letade skatter med julklappen han fick av mig, en metalldetektor. Jag förstår mig inte alls på tjusningen i att leta skrot med en sådan tingest, men lyckan som glittrade i hans ögon gick inte att ta miste på. Han vart grabb på nytt och grävde upp en gammal vedspis på tomten. Avas ros har nu sju knoppar och nästa gång ska den ned i backen. Vi fick med oss vackra, vackra bondpioner hem som Ava studerade fascinerat vid kvällsdoppet.
Nu vill jag att vi blir friska och får sova massor så vi är pigga och glada tills mormor (alltså min mamma) kommer på besök till helgen. Pliss?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar