Nationaldagen

1993 träffades jag och Håkan den 6 juni på hans rum på Baldergatan och kysstes för första gången. Jag hade svenska flaggan i håret och tyckte han hade söta ögonfransar och så vackert blå ögon.

Idag, 18 år senare, firade vi nationaldagen på Lugnet tillsammans med vår vackra dotter på dryga tre månader. Och så klart med resten av gänget, i strålande sol med tårtkalas och flagga. Ava fick hänga med kusinerna och visste inte om hon skulle skratta eller gråta emellanåt. Spännande och lite läskigt.

Livet är bra märkligt. Och bra underbart.

Ava somnade i min famn ikväll efter att hon ätit i drygt en timme. Det var länge sen sist. Det var fint.