Nyfiken i en strut

Vi har alltid upplevt att Ava är ett väldigt nyfiket barn. Hon ligger hellre och tittar på saker än sover till exempel. Numera stoppar hon gärna allt annat än mat i munnen.  Enda gången hon blir riktigt förbannad är om man stänger av hennes värld, alltså lägger en filt på huvudet eller så. Gillas inte. Men den här nyfikenheten tar sig helt nya uttryck numera. Barbisarna är väl fortfarande ok, men det är absolut inte samma sak längre. Nu är det mer spännande med nya grejer. Speldosekossan, som var en av de första grejerna jag köpte till henne, ligger hon och skäller på och brottas med och stoppar i mun. Hon har även fått en jättenalle av Håkans arbetskamrater som är en favorit att brottas och gosa med, det första hon gjorde var att lyfta upp kjolen på den. Ava då.

Hon har äntligen fått fatt på fötterna, och gör det numera liggande istället för sittande. Ligger hon på golvet så snurrar hon runt. På bilden nedan la jag henne på fällen framför sin stövel, sen tog hon vänstervarvet runt, med hjälp av lite spännande saker. Hon suger fortfarande gärna på allt (utom napp då förstås).

Ava snurrar (inte rullar) runt

Idag när vi traskade hemåt från ett besök hos Timo började hon kinka, jag misstänkte att det var magen (lite tjorvig och hård efter all gröt) eller hunger. Hon gallskrek efter ett tag, varken bröst eller flaska med kall ersättning dög, men tystnade så länge hon fick vara upprätt och titta på världen runt omkring. Nyfis! Jag antar att det är därför det går så bra med smakportioner och gröt. Det är nytt, det är spännande, det är gott och det är kul.