Fogar & mirakel?

Igår var jag hos en knotknackare. En härligt bullrig varm och mjuk nallebjörn som menade att foglossning har man inte så här dax efter förlossning. Relaxinet som orsakar uppluckringen ska ha gått ur kroppen. Däremot finns det en vanlig åkomma som rutinmässigt kollas i utlandet efter förlossning, som orsakar samma typ av smärta. Nämligen svansklämma. Vi människor har tydligen en rörlig svans där bak och den kan fastna efter förlossning. Så han drog isär mitt bäcken och lossade på svansen, jag kunde sen känna hur den rörde sig! Helt sjukt! Så nu ska smärtan gå över. Jag vågar inte tro på det än. Men det känns bättre.

Han hittade även en ovanlig låsning i nacken som kan orsaka strypkänslan. Där känner jag tyvärr ingen förbättring. Men bra att låsningen lossades.

Så igår tillbringade jag några timmar i city, helt galen känsla. Så ovan. Det var skönt och konstigt. Och när jag hörde ett litet barn snörpte det ihop sig. Det kändes att nåt saknades. När jag åt lunch fick jag säga åt mig själv flera gånger att lugna ned mig, jag hade inte bråttom nånstans, ingen tid att passa, försök att njut. Men det gick som inte riktigt in.

Flaskan funkar mycket bättre nu med Ava, så Håkan var hemma med henne, och det gick lysande. Så nu har jag och Ava kläder till midsommar.Hon fick nya skor oxå. Hon skrikskrattar och pip-skriker numera. Kvittrar som en liten fågel.  Galet glad.

Jag vart mindre glad när hon vaknade vid 02.30 och inte somnade om ordentligt förrän 05.00. Efter diverse amning, spyor, bajsblöjor och ersättning. Lilla magen är lite tjorvig. Sen klev vi upp igen strax efter sju! Lovely!