Jordplätt

Vi är olika min man och jag. Han står.och svingar i luften utan golfklubba och säger minst en gång om dagen (oftast betydligt fler ggr) hur viktigt det är rotera höfterna i golfsvingen , eller vad det nu är han egentligen säger, jag har i ärlighetens namn slutat lyssna. På just det alltså. Själv ligger jag och tittar på en liten plätt jord. Tittar om och om igen. Det är bara jord. Men jag ser blommor, fjärilar, egenhändigt gjutna gåplattor och så mig själv i mitten av allt detta. Lite morgon yoga till fågelkvittret i blomhavet. Och så funderar jag vidare på vilka blommor och hur plattorna ska ligga och ska jag ha en portal? Vill springa ned och fortsätta svåla gräs och gödsla och rensa och förbereda. Trots att jag knappt kom ur sängen i morse efter gårdagens pass där nere. Men man kan väl säga att jag funnit en del av min själ,  i just odlande. I en liten jordplätt.

Bonnmora

Håkan kallar mig för bonnläpp. Jag hittade ett blåställ i vårt förråd. Jag älskar blåställ! Här även iförd helly hansen och allvädersstövlar på kollot i kvällssol. Jag skulle lätt kunna gå klädd i blåställ varje dag. Och stövlar. Det kanske bor en bonnmora i mig.

Aprilväder

Idag har vi haft riktigt aprilväder. Vaknade till ett tunt snötäcke som sedan smälte bort under förmiddagen. Isande vindar,  snöyra, sol och grådass om vart annat. När Ava och jag gick hem från lekparken var det snöstorm,  i ungefär 10 minuter. Sen sken solen efter en stund igen. April april.

Glad påsk!

Äggjakt i sex minus och strålande sol.

Mot blåkulla!

Idag har vi ätit trerätters hos kärmor med kusinerna och deras päron. Mycket trevligt,  mycket gott. Sen ilade vi hem så tjejerna skulle hinna gå påskkärringar innan alla kompisar gått och lagt sig. Lyckades handla på glassbilen också, vi tycker alltid den kommer för sent. Våra töser gör sig normalt sett redo för kvällen vid halv sju. Men ikväll var det dags för blåkulla och vi var ute till skymningen. Glad påsk på er!

Stockholm i mitt hjärta ❤

Så var det Stockholms tur att råka ut för vad som verkar vara ett terrordåd. Jag är inte förvånad på ett rationellt plan. Men jag är samtidigt djupt chockad,  ledsen och bedrövad. Att de för krig mot västvärlden är väl inte konstigare än att västvärlden för krig mot dem. Men nu var det min bakgård de rammade,  det går inte att bortse från närhetsprincipen. Det blir läskigare och mer kännbart när det är ens släkt och vänner som befinner sig runt platsen för dådet.

Men jag kommer fram till samma slutsats som många andra.  Låt inte det mörka få fäste och gro i bröstet. Var ledsen och förtvivlad,  men bli inte rädd och börja inte hata. Det är ju den enkla vägen ut. Jag tror det är lättare att vara arg. Men det bästa motståndet är ju kärlek,  ännu mer kärlek och frihet. Att fortsätta leva som vi gör, stå upp för de värden vi tror på och sprida så mycket kärlek i vår omvärld vi nånsin förmår. Kärlek till er alla ❤

Blåsippa

I fredags när vi traskade hem från förskolan såg vi blåsippor! Jag älskar våren. Har jag sagt det? 😉