Det här med att magen växer snabbare andra gången är inget skämt. Jisses asså. Vi har skämtat om tvillingar och trillingar och en hel orkester men nu börjar jag känna att vi kanske ska gå på ett ultraljud trots allt och kolla hur många det är där inne. När jag var yngre och ville ha sex barn, var tanken på tvillingar väldigt tilltalande, gulligt liksom, med två. Idag är det, tillsammans med kolik, min skräck. Givetvis blir jag glad, till slut, men shiiiit.
Idag skriver vi 14+0. I morgon kliver vi alltså in i vecka 15. Då kan man dessutom se vilket kön barnet har. Vi har flörtat lite med tanken att ta reda på könet. Samtidigt vill inte jag förstöra överraskningen. Det spelar ju verkligen ingen roll vad det är, så vad ska jag egentligen med den informationen till? Nyfiken förstås.
Hur resonerar ni kring sånt? Tog ni reda på könet? Varför/varför inte?
Vi var nyfikna men jag var rädd för att tanten skull skälla och säga "ni ska vara glada för vad det än är". Mister däremot frågade om hon kunde se någon penis när hon ändå tittade och hon sken upp och sade "jaha, vill ni veta? Då ska vi se, nej jag ser ingen penis så då kan vi gissa vad det blir va?"
SvaraRaderaSkitsnygg i klänningen! Jag ville inte veta m Hilda men om det blir en till vill jag nog det :) Nyfiken som jag är! Kram / Nena
SvaraRaderaVi tog reda på könet bägge gånger. Mannen och jag har varit ruskigt oense om namn, så när vi visste könet så kunde vi fokusera på enbart killnamn:)
SvaraRadera