Så var dagen kommen, klockan slagen, hela den biten. Jag var som vanligt helt oförberedd och inledde dagen med att duscha både mig och Ava (görs alltid på kvällen), ha en klädkris (jag har iiinga kläder när det vart lite kallare), stöka ner hela lägenheten när jag rev omkring bland ouppackat från stugan, rensade skötväskan för att kunna få ned nånting överhuvudtaget i den osv. Jag önskar att jag lagt fram kläder, packat väskan, duschat och plockat kvällen innan. Man jag var så trött när vi kom hem att det var bara soffläge och tacos som gällde.
Så, hur gick det då? Jo, det gick bra. Hon rivstartade när vi kom fram genom att springa iväg med någon kille mot sandlådan, men sen visade det sig att vi skulle vara inne, och då blev hon tvärsur (hon gillar som bekant att vara ute, och vi är alltid ute på förmiddagarna). Sen satt hon i mitt knä eller i min närhet mest hela dagen. Kom någon för nära skrek hon ett varningstjut. Det gör hon allllldrig. She knows. I know she knows. I morse fick Håkan inte åka till jobbet heller, hon skulle upp i hans famn och kramas och det var pappa, pappa, pappa hela morgonen. Men hon åt bra och sov bra, fick väcka henne. Eftermiddagen gick bättre. Får se hur morgondagen artar sig när det blir utomhuslek.
Hur det gick för mig? Jag luktade svett och kraschade efter middagen, sååå trött. Men känner mig trygg med stället och personalen. Det kommer bli bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar