Hur det än går med förlossning och hur än fogarna tänker bete sig i fortsättningen, så är jag makalöst tacksam över att jag, dagen innan beräknad förlossning, kan ta en vagnpromenad. Det går inte fort och jag går inte långt. Men jag går. Alldeles själv går jag på dessa vårhärligt blöta vägarna och njuter av solen.
Hur det än går med fogarna och förlossning, så bor vi numera på markplan och den fanatiska skillnaden gör sig gällande varje dag. Inte minst när man kan sätta sig i gassande sol med DN och en kladdkakemuffins och gotta sig efter den där promenaden och barnet sover vidare på altan. Jag behöver inte traska runt tills dess att hon vaknat. Jag kan köra in henne i lägenheten om jag vill, för att få sova själv. Det är brilliant.
Tack.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar