Pulkapremiär

Så kom den till slut, pulkapremiären. Ava log stort när det bar av utanför huset men så skulle världens bästa mamma skoja till det hela lite och svänga och vips var det någon som stod på nosen, rakt ner i snön. Illvrål. Jag hade också blivit förbannat. Men efter lite välbekant gungande så gick det bra att åka lite till. Så bra att den där  mamman blev lite morsk och gick till en liten slänt och vips var det någon som trillade ut igen.

Babypulkor är inte till för backåkning står det klart och tydligt. Det är visst någon som inte lyssnar på det örat. Efter den lilla fadäsen var det färdigåkt för dagen. Mitt stackars traumatiserade barn ville inte sitta i pulkan nå mer. Men skam den som ger sig, på söndag om vädret vill blir det pulka och korvgrillning. Woho!

Vi var dock ute ett bra tag till, efter klädbyte vart det prommis med gudmor i det vita och sen fikade vi syltkakor och pulverkaffe i underställ med rödrosiga kinder och traskade hemåt först vid middagstid.