Fick reda på att en kollegas son dog för någon dag sen. Trafikolycka. Det har förföljt mig hela kvällen och jag kan inte släppa det. Att förlora ett barn måste vara det värsta man kan vara med om. Det påminner en om hur skört livet faktiskt är. Hur fort det kan gå. Från ena sekunden till den andra.
Det påminner en också om att vara ödmjukt tacksam för det man har.
Tack tack tack tack tack tack tack tack tack tack tack tack tack tack tack tack tack tack tack tack tack tack tack tack tack tack tack tack tack tack tack tack tack tack tack tack tack tack tack tack tack tack tack tack.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar