söndag 25 september 2011

Att vänta...

...är inte min starka sida. Otålig. Hellre fort och fel än långsamt och rätt. Sån är jag.

Jag sitter och väntar på att lillan ska vakna, så vi kan åka till Gröndal någon gång. Tänkte åka direkt på morgonen, om hon vaknat vid åtta, men hon vaknade vid sex, sen valde hon att skrika från och till i en halvtimme när hon skulle sova en lur och somnade först efter en timme. Genomsvettig mamma. Sen när hon äntligen sover sitter jag och väntar på att hon ska vakna. Ironi. Så jag har har bakat filmjölkslimpa och ramat in Avas konst och har dessutom tid att visa det för er.





De har växt en smula. De små tassarna. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar