Förundran

Jag förundras över hur Ava kan illtjuta som om någon nöp henne hårt när hon ska sova för att sekunden senare poppa upp huvudet, snegla över vagnkanten och småfnissa lite för sig själv, för att sedan tjuta lite till.

Jag förundras över att jag lyckades pruta en hundring på en barnmöbel på Återbruket (jag gör liksom inte sånt)

Jag förundras över hur lång tid det tar att storstäda med ett barn i huset och hur snabbt det blir kaos med ett barn i huset.

Jag förundras över hur Ava, som enbart kan hasa sig bakåt, tar sig fram så fort.

Jag förundras över att jag är tröttare än någonsin när jag äntligen sover bra och Ava sover längre än till fem-sex på morgonen.

Jag förundras över hur förbaskat frustrerad man kan bli när Ava tar 40 min på sig innan hon kommer till ro och lägger ned huvudet för att sova, för att sedan bli alldeles varm och mjuk när hon sussar sött.

 Vi övar på att sova i sittvagn. 

En ny favorit leksak. 

 Prutat och klart.