2011-03-09 09:52:55
nu är hon här och hon har hunnit fylla två veckor!
det vart en just in time delivery, på utsatt datum den 22 feb 19.25. vattnet gick natten sön-mån ca 02.00 så det tog tid, 41 h och 25 min ungefär. men då hade jag värkar ca 1 g/timme när de var som glesast. ordentlig fart tog det under kommande natt, jävlar vad ont det gör att föda barn!
men det konstiga är att jag inte kommer ihåg hur värkarna kändes, jag kan inte beskriva smärtan. jag gick in i nåt tranceliknande tillstånd och tittade inte fram förrän epiduralen började verka!
krystvärkarna kommer jag dock ihåg. de var mkt behagligare, för då kunde man göra ngt. fick dom lite tidigare än ava var redo för och då skrek jag, avgrundsvrål.kroppen skrek och jag bara öppnade munnen. hade ont i halsen i över en vecka.
med hjälp av en spegel samlade jag de sista krafterna. hade inte ätit och knappt druckit på ca 15 h, men när jag fick se hennes lilla skalp komma farandes fick jag nya krafter.
vilken lättnad när hon äntligen kom!
håkan stod och hulka bredvid sängen och jag pustade ut. hon var så fin. en hollywood baby. helt slät och fin, inte en skrynkla.
sen låg hon hos mig i flera timmar, när jag ammade henne kom tårarna.
men det verkliga brytet kom när vi tog hem henne. först lipa jag i bilen sen bröt jag ihop fullständigt när hon satt och var skitsöt i sin bilstol och polarbjörnsdress i hallen. en alldeles ny person. hos oss.
så vacker att hjärtat går i tusen bitar.
sen kom sömnchocken. det hade aldrig riktigt gått in detta med 3-timmars intervallerna. som i praktiken innebär max 1 h sömn per intervall. jag har aldrig varit så trött i mitt liv! och när man väl sov så sov man så lätt, max en 20 min i stöten.
jag tror det var 6-7 dygnet som jag äntligen fick sova på rikt. i ungefär 2 h, vilket kändes som 8.
nu har chocken lagt sig. och allt utom sömnbristen och oron är underbart!
ava gick ned lite mkt i vikt men nu är hon tillbaka på banan! hon gick upp en veckas vikt på ett dygn och har sprungit förbi sin födelsevikt och vuxit 2 cm! lättnad!
så nu väntar jag bara på att kroppen ska läka ihop ordentligt,så att jag kan traska ut å njuta av den stundande våren! kan lova att den kroppsliga statusen efter förlossningen var betydligt värre än innan. jisses. tom fötterna vart värre.
men när jag fick tillbaka mitt ansikte erkände håkan att jag nog hade varit rätt svullen! ha! =)
nu är vi en liten familj och det känns underbart och overkligt.
idag har lilla pyret fått sitt namn också.
Boo Ava Embla Paulina Eklund.
lycklig å trött
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar