En kaffe tack

Igår var jag så där toktrött och rastlös på samma gång. Så där som det blir när man varit inne och sjuk lite för länge. Så vi fyllde min fina nya termos med kaffe och hoppa in i bilen och skulle ned till Steninge och fika och få lite sol på näsan.

Det var så klart fullt med is så vi kom inte fram till vattnet, istället hittade vi en parkbänk att husera på. Barnet gnäller, solen har gått i moln och det blåser lite kallt. Jag häller upp mitt efterlängtade kaffe med lite mjölk och lyckas i nästa sekund spilla ut både kaffekopp och mjölkflaska. Jag räddar en sista skvätt mjölk och häller upp en ny kopp. Nu. Njuta.En klunk, ställer ned koppen. Pang! så blåser liggunderlaget upp och spiller ut mitt kaffe. Igen. Jag hade kunnat grina, för så trött var jag, men jag skrattade hysteriskt istället. Det gjorde inte barnet.  Men hon fick välling och jag stod upp och drack mitt kaffe, utan mjölk.