Höna pöna

Jag har varit hos underlivsdoktorn. Jag har en ägglossningsstörning och hormonell obalans.
Tack å bock.

Det var i vart fall inget myom eller nåt annat livmodersrelaterat och det var ju för väl. Men jag lägger inga ägg. Så om vi vill ha ett till barn måste vi ta ett aktivt beslut att påbörja behandling. Det tycker jag verkar stökigt. Tänkte mest lämna det där till slump och chance.

Men för att slippa hejsan hoppsan blödningar måste jag ändå ta ett annat hormon. Jag vill inte ha nåt hormon. Det kan vara vikten. Så det är ju definitivt en motor för att komma igång med rörelse.

Usch, kan det liksom inte bara vara lite frid och fröjd i min kropp?