She's back!

Jag tror jag vågar ropa hej nu. I morse var det min vanliga gullunge som vaknade. Som är full av energi och glädje. Som gnäller lite när det är frustrerande att man inte kommer framåt eller når leksaken. Som gillar att busa och skrattar lite när man pruttar på magen. Hon äter. Hon sover. Vågen pekar försiktigt uppåt.

Puh.

Igår tog vi tåget till Rosersberg. Givetvis för att det var första gången och jag tänkte att det är ju lätt som en plätt, att bara rulla på tågen, så var det ett gammalt as med trappsteg. Men det löste sig det med. Inte med hjälp av någon annan dock. Jag trodde en man som skulle på tåget i Rosers klev fram för att hjälpa mig (med ungen på armen och vagnen guppandes) men se han skulle bara tränga sig förbi upp på tåget. Jisses. Människor.

Jag promenerade fram och tillbaka till slottet och det gick bra! Heja fogarna. Var hos sjukgymnasten igen igår och fick en boost och lite nya övningar.

Jag blir lika förundrad varje gång jag är där. Det är såå vackert. Vi hade tur och fick sitta på favvobänken vid vattenbrynet och pilen. Åt lite sallad. Fnös åt några ohängda ungdomar. Tog en tur förbi lammen.

Jag har sån tur. Jag har en sån fin liten familj.

Tack.