Det första som slår mig när nyheten börjar sjunka in är att alla dessa människor är någons barn. Till och med galningen.
Vilken jävla panik.
Hur tar man sig igenom en sådan händelse? Vilka men får man leva med resten av livet? Hur kommer man nånsin vidare efter ens barn brutalt mördats. Nä. Jag saknar ord. Känslorna svallar dock över.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar