Prästens lilla kråka är en ny favorit sen några dagar, fast åka bakåt är lite läskigt. Det går numera även att kittla henne med näsan på magen så hon skrattar. Hon gillar att busa och framförallt när man vänder på henne, så hon får snurra tillbaka. Givetvis med massor av skojiga ljudeffekter. Hon säger mam, hum, awwa. Hon älskar sin björn som hon fick av Håkans arbetskamrater, den vill hon fortfarande brottas med. Hon lekte med sin skugga häromdagen och vart helt uppspelt. Vagnen är sådär kul numera, men om suffletten är nedfälld och hon har nåt att titta på går det bra. Mat ratas på löpande band, ser ut som hon ätit en citron varje gång. Till och med de söta fruktpuréerna. Hon återupptäckte sina händer för några veckor sedan, men nu är det bara fötterna som gäller. Gärna hålla båda samtidigt och kanske stoppa en i mun. Hon fixar att spela på sitt piano, igår spelade hon med tårna och skakade på huvudet a la Stevie Wonder. Hon kräks för jämnan och alltid utanför handduken. Ett mysterium hur hon lyckas få till det varje gång. Om man drar upp henne till sittande så ska hon varje gång äta på ens händer, varje gång. Hon blir helt tokig och ser ut som en liten hundvalp som gnager febrilt på en pinne. Och så flinar hon på det.
Hon har börjat med att spänna sig och stånka och vi antar att hon försöker röra sig framåt, trots att hon liksom inte rör sig en millimeter. Eller så har hon annat bus på gång. Hon vill ogärna ligga ned överlag och sitter allt stadigare i famnen. Det går till exempel att byta kläder på henne sittandes i famn. Hon är fortfarande en väldigt nöjd bebis, som lite lojt ligger och spanar på sin omvärld. Iakttar. Skiner upp som en sol när man pratar med henne. Gullungen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar