Friskförklarad & magsjuk

...men vem har dött av lite magsjuka liksom? Det känns som en piss i Mississippi efter att ha blivit friskförklarad. Ingen cancer här inte! Puh... Håkan har haft en konstig tendens att berätta hemska historier om barn på sistone, som till exempel att en barnmorska på Danderyd slet av stämbanden på en nyfödd i ungefär samma veva vi var där. Eller att en mamma i Sydamerika eller Sydafrika lämnade sitt spädbarn hemma och gick på krogen och en råtta...ja. Såna hemska saker. Jag är därför väldigt glad att han inte luftade hans cancertankar. "En sorts kärlek" av Ray Kluun, en fantastisk hemsk och naken historia om ett skönt och förälskat par med en liten dotter där mamman får cancer. Läs den. Om du inte är nybliven mor eller far kanske...För den är hemsk. Hemskt vacker.

Det berättades en annan hemsk barnhistoria på Detas 75-års kalas i fredags. Den tänker jag inte ens återge. Men det slutar med att jag står och fulgrinar vid buffébordet och det slutar liksom inte. Tårflödet är totally out of control numera. Min svägerska grät också, av skratt då. Hon berättade sen en solskens IVF-historia för att lätta upp stämningen en smula.

Känslig? Jaa, något. Blev alldeles tårögd i torsdags också när jag träffade ett helt galet gäng för lite vin och sång. Vi diskuterade nämligen sångförslag till dopet, och Carola sjöng så vackert. Men mest av allt skrattade jag så jag grät. Det pratades svengelska på hög nivå, "ja, I only kid". Carina skämtar. I guess you had to be there. Tårarna rann och jag höll på att kissa ned mig. Hade det varit närmre förlossningen hade jag säkert gjort det.