Håll för fan käft!

Barn och barnuppfostran är minerat område. Big time. Det finns såå mycket åsikter från allt och alla. Från de som inte har barn, från de som har ett och de som har flera.

Innan vi fick barn kunde jag bli vansinnigt irriterad på folk som (lite nedvärderande tyckte jag) sa "ja, men du har ju inga barn, så du fattar noll". Typ. Nu skulle jag säga nästan samma sak. För there is no way of knowing. Alla som så förnumstigt har väldigt starka åsikter om andra människors barnuppfostran. Håll för fan käften! Du har ingen aning.

Men problemet slutar ju inte där. Föräldraklubben är ingen tight homogen skara. Långt ifrån. Men det finns lika många tvärsäkra förståsigpåare i den här samlingen. Men mitt barn och våra barn och hej och hå. Till alla er säger jag samma sak: håll för fan käften!

Det är nämligen så här (säger jag förnumstigt och förståsigpåigt) walk a mile in my shoes. Gört. Innan du öppnar käften och gör tvärsäkra påståenden om mitt barn. För mitt barn eller min situation är inte din. Bara för att ditt barn funkat på ett visst sätt innebär inte det att det är en allmän sanning, att det gäller alla barn. Bara för att en viss grej fungerat för er, så gör den kanske inte det för oss. Så ge er!

Sluta med dessa tvärsäkra påståenden och egenhändigt ihopsnickrade sanningar och för en inlyssnande dialog om barn och fostran istället. Så kanske vi faktiskt kan lära oss något av varandra. Barnlösa eller ej.

Faan.

/Lilla My on the krigsstig