Nu har jag gnällt så mycket så jag ska inte gnälla så mycket mer. Jag ska däremot berätta att jag igår skulle på julbord, inbjuden av en fd kollega och hennes nya firma. Jag var skitpepp innan, men på vägen ned till tåget kände jag att kraften inte var med mig, det gjorde ont. När jag kliver av tåget känner jag mig som kusinen från landet. Som luktar hö. Helt fel klädd och en lätt urtvättad känsla. Eftersom jag haltade och inte kunde hålla samma tempo som övriga, vart känslan än värr. Då jag inte kände mig som mitt bästa mingeljag (jag känner ju ingen på denna tillställning) bestämmer jag mig för att unna mig en eftermiddag med shopping. Utan att gå in på alltför många detaljer så gick det åt helvete, med tån, med shoppingen, det vart inget feel good, det vart bara feel bad. På vägen till tåget kämpar jag med med tårarna, så ont gör det.
Med ett undantag. NK. Nordiska kompaniets barnavdelning. Det går för all del inte att handla så mycket där, men det går att titta. Allt är så precis rätt, precis så man vill ha det. Vackra barnkläder till en mindre förmögenhet och där slog shoppinghjärtat volter och gick igång på alla åtta. Det är bara synd att man inte kan handla. I USA är samma kläder tillgängliga till en bråkdel av pengarna. Jag tror jag måste åka bort. Föreslog att Håkan och jag skulle dra en vecka efter helgerna. När tån löst sig. Fy fan vad jag är värd det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar