Ibland får man äta upp det man just sagt. Ibland fastnar det liksom i halsen och känns så futtigt att man skäms. Ibland får man snabbt perspektiv på saker å ting. När det händer verkligt tragiska saker.
Jag är överlycklig att det bara är en förkylning Ava har. Det går över. Min fot kommer att läka. Det är inget synd om oss. (jo, lite ibland) Men vi har det bra, det är urtjusigt ute med all snö och med lite Helga Natt ska vi nog jobba upp lite julstämning och baka havrekex vart det lider.
Till alla mina fina där ute: jag älskar er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar