Till Avas första jul hade jag bestämt mig för att hitta en pumla. Som man kan plocka upp ur jullådan varje år dan före dopparedan och le lite gråtmilt över att hon var så liten den första julen och minnas hur det var, ja, ni hajar grejen. Jag hittade en jättefin med träd (hon älskar ju träd), men sen låg den här och flinade alldeles bredvid. Den är nästan lika söt som hon. Träden lämnade jag därhän.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar