Yes sir, nu är det gjort. Ligger till sängs med foten i högläge och ska så göra i två dygn. Var lite nervös innan då jag varken gillar vårdinrättningar, läkare eller sprutor. Men det gick bra. Kråkan var med som moraliskt stöd och framförallt distraktion. Någon måste pladdra med mig oavbrutet när det ska stickas saker i mig, då går det bättre.
Ja. Det gjorde ont. När de stack sprutan med bedövning rakt ner under nageln gjorde det skit ont. Jag fick väl 5-6 stick tror jag. Sen kändes det trots denna massiva lokalbedövning när han bände upp kanterna. Sen var det strax över. Jag var så duktig sa de. Man behöver höra sånt.
Jag såg gudskelov inget. Men Håkan på första parkett sa att han fick ta i, rejält. Tydligen kräver ingreppet både en hel del av läkaren och patienten. Fick en känsla av att läkaren ogärna gjorde dessa ingrepp. Därför är jag tacksam, tacksam att det gick bra och nu är det läkningen kvar.
(jag ropar dock inte hej än, vis av erfarenhet)
Burn in hell nageljävel!!
SvaraRadera