...är så fina så man inte riktigt kan sätta saxen i dem. Då kan de hänga på väggen. Där fick de hänga en stund. Sen kom jag på att det är mycket bättre att göra en ask att ta fram varje jul istället. Så kommer de liksom till nytta.
Det här julkortet fick jag från min älskade syster yster förra julen. Då var jag gravid.
Ja, visst är det Ava.
Nu är det förevigat.
Jag tror det finns en överhängande risk att det blir många askar i år. Det är liksom nästan för enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar