Lilla Essingen

Äntligen var det dags för Avas första (!) gång hos Storkusinerna i stan. Det är ju inte så att vi inte setts, bara inte på Lilla Essingen. Det vart god mat och dryck, en tur på byn, lek med barnen och en del julsnack. Det var väldigt trevligt men jag var så trött att jag kände mig som ett halvdant sällskap.

Vi är så bortskämda med att Ava knappt skriker eller gråter och somnar in själv att vi vart helt ställda när hon gallskrek när vi la henne för att sova för natten i resesängen. Så hon fick vara uppe tills vi åkte hem vid halv nio. Det gick bra det med. Efter en flaska välling somnade hon i min famn på sängen. Det var länge sen sist.

Varenda gång jag är i stan brukar jag känna att jag vill flytta in. Men den här gången gjorde jag inte det. Den här gången kände jag mig helt tillfreds med att återvända till landet.