Ibland undrar man

om det inte finns en högre makt som hör dig, loud and clear, sometimes.

Idag tog vi samma tur som vi gick med Rosie & Cornelia igår, för då såg vi att de avverkat lite tallar, och ris är det alltid knepigt att få tag på om man inte har egen mark eller känner någon som har mark där man kan plocka, så jag var helt överlycklig att slippa den fula plastgirlangen på balkongen till advent och passade på att fylla upp vagnen till bredden. Ava icke-sov. 

Lycklig och tacksam över att hittat ris, uppfylld av att kunna promenera igen på foten i det vackra vädret traskar jag vidare och tar elljusspåret hemåt. Passar på att plocka blåbärs- och lingonris och lite mossa när jag ändå är igång. Så är jag redo för nästa veckas adventspyntande. När jag går i backen på elljusspåret så filosoferar jag över granar och tänker att om jag fick bestämma så skulle vi ha minst tre granar, och småsneglar på de söta smågranarna.

Plötsligt ser jag en sån där liten gran, som verkar lite sne, eller vänta här nu....ligger den inte ned? Jo, parka vagnen i backen och rusa dit, jo! Den är av! Jippi! Lite brun men vad gör väl det? Traskar lyckligt vidare och får sen syn på en till. Av. Som på beställning. Som om någon hörde min lilla önskan.