Svampbiten

Idag var det så fantastiskt väder att jag trotsade min onda tå och tog en tur till stugan.

Så här kan det se ut då, eftersom vi har en hel barnvagnspark i garaget. 

Gamla vägen mot Uppsala är fantastiskt fin. 

Lugnet i höstskrud.

Avas New dawn blommar fortfarande. 

Till Avas stora förtjusning hittades baby-gungan.

Tog en sovpromenad med lilla Ava som numera näst intill alltid sover med ansiktet täckt av diverse filtar och mössor. Det var helt underbart att komma ut i skogen på riktigt. Det doftade såå ljuvligt av höst. Det har varit så varmt på sistone att man nästan glömt hur höst egentligen känns och doftar.

Fika med kärmor och Lasse.  

Sen hängde Ava med farmor så det vart en tur i svampskogen också. Jag kan säga så här, jag har plockat svamp några gånger i mitt liv, men det har liksom aldrig blitt nåt. Sen jag flyttade hit har jag varit på väg många gånger. Så nu vart det då äntligen av. Trattkantareller skulle det finnas, med hål i mitten, förklarar kärmor. Toppen, tänker jag och drar på mig stövlarna och hänger korgen på armen. Väl ute i skogen slår det mig att jag inte vet hur de ser ut i övrigt. Hur fasen ser en trattkantarell ut? Så det var bara att ringa mamma, att ringa Rakel hade ju varit lite pinsamt. (fast hon kommer ju läsa det i efterhand, det är så kul att ni gör det!). 

Och sen var det bara att plocka för glatta livet, för svamp fanns det. Det var så kul! Jag vart totalt svampbiten och fick släpa mig tillbaka till stugan, där jag satte mig på trappen och rensade min skörd medan lillan sov en andra lur. Blekansiktet hade uppbringat energi nog att kocka lite lax och pasta som smakade ljuvligt ute i höstluften. Väl hemma vart det så klart en liten svampmacka efter vi rensat en vända till vid köksbordet i stearinljusens sken. "Nu är vi vuxna" sa Håkan och log. Tanken på att Ava kommer växa upp i en familj där man plockar svamp gör mig varm.

Idag har livet lett mot mig igen.

ps. jag vill ha hus. så att våra barn enkelt kan vara ute jämt.