Ava är gnälligare nu än hon någonsin har varit och det känns som att det kom över en natt. Hon börjar grina om jag lägger ned henne på golvet, om jag går ut ur rummet och jag flyttar på mig, om jag rör på mig. Igår var vi ute på balkongen och vattnade blommor, då började hon grina när vi gick in. Vi gick ut och in tre gånger och det var samma visa varje gång. Då satte vi oss på balkongen en stund, då började hon grina om hon inte såg över räcket. Då var hon nog lite trött också, men ändå. Det är en sådan vansinnig skillnad mot den unge som lekte och roade sig själv på morgontimmarna, så man hann med lite morgonbestyr. Så jag var tvungen att googla och läsa lite. Man har ju hört talas om 8 månaders skräcken, separationsångesten.
Då får istället
jag prestationsångest när jag läser på growing people, läs med ditt barn, sortera leksaker, måla med fingerfärg, de flesta barn sitter nu utan stöd (alltså sätter sig själva upp och ned), och bla bla bla. Jag är en dålig mamma. En mamma som blir helt frustrerad för att hennes dotter plötsligt vill vara i hennes famn hela tiden så hon inte kan plocka upp sina IKEA-inköp och dricka lite kaffe. Jag borde istället ta fram papper och färg och pedagogiska leksaker, ta på mig hängselbyxor i velour och pedagogiskt rätt och riktigt stimulera mitt barn hela dagen lång. Och, för all del, öva på att sitta.
Nina Hemmingsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar