Nu gott folk är den över. Tiden då man kunde lämna Ava ensam för att gå på toa, hänga tvätt eller klä på sig. Jag har förundrats över att hon tar sig framåt hur bra som helst, men inte tar sig till ett annat rum. Häromdagen ålade hon sig ut i köket från sitt eget rum, och gjorde det igen nu i morse. "Ja, då är det säkert inte långt kvar tills hon tar sig ut ur köket". Tänkte jag för mig själv, slänger ned någon visp på golvet och slog mig ned med kaffekoppen för att äta frukost, tryggt förvissad i att hon kommer krypa runt på golvet i köket och upptäcka de saker som ligger utspridda på golvet.
Ungefär 20 sekunder senare befinner hon sig på väg ut i hallen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar