Lilla Pyret är nu stora damen och kan vinka, klappa händerna, pratar med melodi men utan ord. Fast det låter som hon säger titta, pappa och mamma. Titt-ut är kul och sånger med rörelser är hysteriskt skoj. Klappa händerna så fort du kan, en kulen natt, i ett hus vid skogens slut. Ljud är roligt överlag, om det så är hennes egna pruttljud eller djurens läte eller hennes leksaker som låter eller att banka något hårt i golvet.
Hon har kommit upp i ett snabbare tempo och tar sig fram bra, tydligen har hon samma stil som sin far, ett slags maskkrypande. Hon står jättestadigt själv om hon håller i sig i nåt och växlar mellan att hålla i mig och sedan bordet. Sitter också bra men glömmer bort sig ibland när hon blir ivrig och rasar iväg. Hon har börjat klättra över saker på golvet (det har hon gjort ett bra tag i sängen) men nu klättrar hon över sitt piano och klättrar över ben och klättrar upp på en och försöker ställa sig. Att få gå är fortfarande en favorit, så idag ska hon få en 8-månaders present, en gå-stol. (äntligen liksom)
Helt klart är att hon nu kopplar samman ord och händelser på ett helt annat sätt. Hon förstår och kommer ihåg. Om jag sätter mig på huk, sträcker fram händerna och säger kom, så sätter hon av i en rasande fart. Gullungen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar