Med stövlarna på

Eftersom jag släpat mig runt IKEA med min onda tå var jag ju tvungen att gå ut med lillan igår, trots blödande status på tån, solen sken och jag försökte låtsas vara pigg och glad. Hade bryggt kaffe, fixat termos till Ava och förbereder mig på en skön utomhusvistelse i solen.

Det börjar närma sig Avas sovtid med stormsteg så jag skyndar mig för att hon inte ska ledsna, hon har ju dessutom världens pipdag. Så det protesteras ljudligt och hon bjuder på ett härligt krängande motstånd när blöjan byts och när jag äääntligen fått på henne kläderna så kräks hon så klart ner dem. Både byxa och tröja. Gör om. Mer protester, svettig morsa. När overall och allt är på och jag är lagom munter läggs hon på golvet för att jag ska klä på mig. Vrålskrik. Trycker därför snabbt ned foten i gummistöveln, har en tjock strumpa för att inte frysa (gummistövlar är de enda skorna som går på just nu, förutom mina fake-foppa), känner att det var kanske lite väl trångt och får mycket riktigt inte på mig andra stöveln. Då får jag heller inte av mig den första. Fan. Skriket trappas upp en nivå till snart hysteriskt. Svetten lackar. Jag ger upp, sliter av henne overallen och ställer henne på fötter så hon kan gå (det enda som fungerar). Hon blir lugnare, men är på väg att bryta ihop, jag får henne i säng. Hon skriker.

Själv ligger jag på rygg  tvärs över dubbelsängen och grinar, med ena stöveln på.

Med betryggande ramsande av en låtsaslugn morsa somnar hon till slut, jag grinar klart, beklagar mig för Håkan och vilar en stund. Sen tar vi oss ut nästa vända och dagen vänder.

Det var så kallt när vi skulle iväg och handla att pippimössan åkte på. Det låt frost i luften och viskade löftesrikt om krispiga mornar.