Släktkalas

I lördags skulle vi på släktkalas. Jag hade lovat att baka prinsesstårtor, men då jag till största delen satt fast i Juni som så klart hoppade över den där långluren som brukar infinna sig vid tiorycket, blev hela familjen involverade i detta tårtbak, som tog en hel förmiddag. Men då hann vi med gäster också, mitt i baket. Tur de kom och fyllde på gräddförrådet som sinat, det går åt mycket grädde till prinsesstårtor må ni tro!

Men två fina tårtor vart det till Åke som fyllt 80 år. Fast det var inte riktigt någon som trodde på att det till största delen var Håkan som bakat dem. 

Mostrarna, kusinerna och så farmor och Lasse var där. Här är en av mina favorittanter, eller tant, hon är snarast en dam, Karin. Hon är väldigt förtjust i hår och brukar rycka mig i svansen, här spanar hon in Avas svall. Jag hoppas att jag också sätter mig på pendeln från stan ut till förorten vid denna aktningsvärda ålder, trots kol, för att gå på släktkalas. 

När det efter fördrink, smörgåstårta och massa babbel vart dags för tårta kom Ava helt exalterad sättandes in till sovrummet där jag satt och ammade och hojtade, "Mamma! Äta tårta nu!" Äntligen! Hon hade ju väntat hela dagen. Jag missade tårtkalaset, men Deta berättade hur hon med liv och lust satt i sig sin tårtbit med hela kroppen.  Brås på pappa hon, och farfar, vår lilla sockerråtta. (okej då, lite på mor med)

Det var ett mycket trevligt kalas och Juni fick träffa mostrarna för första gången. Hon gjorde så klart succé, jag menar, hur skulle någon kunna motstå den här godbiten?